Vet ni vem som vill hem, hem HEM nu? Hadd ont som Sören i halsen igen igår kväll, fick tag på sömnen iaf, efter att ha bäddat opp me 4000 dynor bakom ryggen. Vakna 4.40 av små tizzlande steg, Nunni (vem annars?). Då hadd han vakna o kund int somna om. Enligt all logik va d min tur att int kunna somna om alltså...nåja. D va ju ändå nästan morgon. Kund int mycke bli hemma heller ida, me grekiskan ikväll o annat.

Ha dock mått aprumpa hela dan här, så få si om d e ja som drar täcke ti näsan imo bitti när klockan ringer.

Nunni ha gått o blitt en ängslighetsprick. D e va ja kallar honom. Han höll på heeeela kvälln igår om hur han int tycker om den här dan. O kan ni gissa vafför??? jo, för att dom sku ut o åka pulka ida!!! Probleme e ju int pulkaåkande, d älskar han, utan att dom då måst bli ute o vänta på lärarinnan när d ringer in på morgonen. Ja veeet int. Han börja storböla ren vid morgonmålet hemma, d 1a han sa före han ens öppna ögona va ju "jo men ja tycker int alls om den här dan".

Sen när vi kom ti korsningen vid hans skola där vi skiljs åt varje morgon, då va d dax igen. Munnen ble stor som ett grotthål o tårarna flög åt alla d håll. Så står man där, klockan e 7.59 o man bord va på jobb för 3 minuter sen, o man funderar så d knastrar.

Vikke eeeeee (ursäkta alla e:na, ja vet att somliga har svårt att få me dom alla) ;-) d rätta? att gå me honom ti skolgården så han känner sig trygg men samtidigt förvärrar man ju me de beteendet nästa gång? elär att puffa på honom lite, vara "cool" o lämna honom vi trafikljuse, me tårarna trillande, o säga "d här går bra sidu"? JAG vet då int... D lutar åt att försöka få honom o gå själv, då blir han ju starkare för var gång, tror jag.. Va tycker ni?

Nu ni (bara ja får bärpajen ur ugnen) tänker ja faktiskt gå HEM. Ja skiter i att klockan e bara 13.

vet hut, sagan e slut,

Loppan