...som den som allti ska va glad, allti ska skratta o va sprallig, allti ska kunna göra andra glada, lätta opp stämningen när den int e som bäst,  stöda o stötta, medla  o hjälpa till,  fast ja egentligen int alls räcker till.

I mellanåt när  live känns surt o ruttet, då vill ja nästan va  sur o gnälli o jävlig i all allmänhet, men d känns genast fel. Ja menar alltså int att ja vill va d,  ja menar att ja vill va d utan att ha dåligt samvete för d, tror ja...

Ja vet nog att d int e rikit så här. Ja vet att d finns folk omkring mig som bryr sig, o som verkligen ställer opp. Alltså, beror allt på nån sorts sjuk felinställning i mitt huvu. Hur rättar man till en sån? Hur låter man sig själv känna sig dåligt behandlad elär missuppfattad elär utnyttjad, elär bara på f.....t dåligt humör,  elä va som helst annat, utan att intala sig själv att man bara förstorar allt o ska skita i d?? Hur gör man d? Elär ska man göra d?

Anyway, d va d. Nu ska ja återgå ti min nya lilla terapistickning, mommovarningen blinkar o larmar....

"lodi"

Nu sku d finnas julmat, nån som vill ha?

Lådor, skinka, fisk o hans mormor. Bara att hämta

Ta kontakt : +358 40 7382796