Gumårån lilla bloggen o bloggläsare,

Ida va d igen otroooligt svårt att komma ur sängen. Ändå gick ja o la mig före 23. Int vet ja va d e, känner mig helt kraftlös.

Tänkte försöka skriva av mig lite om va o hur ja känner, va som händer innanför skalet, men d e jättesvårt märker ja. Ha sutti här o försökt fiska fram orden ja söker, men d går int. Skriv nu sen förresten om någo du int vet va e...

Najs, låter hur myskot som helst. Men men, lugna puckar, d e bara jag. Lugn i all ära men småningom börjar dom här svackorna störa. Dom känns såå onödiga. Ja sku så gärna veta va dom beror på, men d e väl för mycke o begära.

Ja ha iaf nu konstatera att ja behöver egen tid. Ha aldri rikit tänkt på d tidigare, men folk ha tala mycke me mig om egen tid o dittan o dattan lately, o igår testa ja, mest av allt för att ja int känner för o förpesta nån annans dag oxå när ja e mitt i skiten så att säga, men oxå för att d bara känns jobbigt att "umgås" när man mår så.

En liten del av mig vill ju bara krypa ihop i din famn o va ynklig, en annan drar sig hastigt o lustigt in i nån sorts skal där ja får va helt ensam.

Nu när ja funderar mer på d känns d int så ologiskt d där me att va ensam imellanåt, ha lite "egen tid". Ja minns åren när ja for fram i Europa, alltid ensam, o d va inget ja led av. Tvärtom lärde ja mig njuta av d, av att va sin egen "herre" o måsta klara sig själv.

Nåja, sidu bara, lite fick ja ur mig iaf   . Nu kallar köket!

Ha d bra nu därute!

många kramar

loppan