Gomårån igen!

Här sitter man på jobb. E egentligen i full gång i köket ren. Bakar ut semlor, gräddar bullar o förbereder för salladsbuffan. Hadd ju tänkt blogga mycke tidigare, före folk börja ramla in här, men...

Ja får int tankarna samlade. Har en massa på tvinn, men d kommer ut just så oxå, tvinnat. Lika bra att hålla d inne då ju, tills d blir lite redigare. D här låter ju allvarligt. D e d int. D e min egen hälsa ja tvinnar på om. O egentligen helt i onödan. Sku d va bara jag, sku d d, då sku ja ju skita i den, hälsan alltså, elär klart man sku sköta den så gott d går, men ja sku skita i alla problem. Man klarar ju av att bara gå på, åtm som d e nu, men ja tänker på folk omkring mig, på dom ja älskar så mitt hjärta sku kunna spricka. Ja vill ju att dom har d bra, att dom kan va glada o lyckliga me mig, elär rättare sagt, att ja kan va ti nån sorts glädje för dom. Att dom orkar me mig o int bara håller god min för att dom tycker synd om mig. Låter d här konstigt? Ja vet int rikit själv. Ha försökt bearbeta d här nu några dar, o int vet ja vart ja ha kommi. Ja ja. Ida e d iaf vår i luften, fast d va bitande kallt. Stegen hit ti jobbe kändes nästan lätta, o int en gång hadd ja lust att vrida nacken av sonen, trots hans ivriga babbel. Vi smed/smöd/smad planer för helgen oxå. D ska bli både bibbabesök (dom lär ha nya soffor) o glassbar.Så mor i skogen, d blir inge besök den här helgen. Men nästa, då smäller d ju, på alla håll o kanter. . .

Nåja, nog om mitt. Ska gå ti mina bullar. Märkt just att vi int har nå pärlsocker. D får bli sockerdoppade kanelbullar....

Hajs Svajs på alla er som kom hit ända!!

loppkramar