mej

24 augusti 2010 07:48

det är ingen lätt text att läsa, men jag har ju förstått allt det här, och då har jag själv varit i panik, funderat vad jag kan göra annorlunda?hur jag skall bete mej för att det blir "rätt"?
jag har haft samma funderingar, att det varit för mycket,nu har jag varit rädd att det är jag som trasslat till det med mina problem, men som jag sa igår till dej, du får din egna tid då du vill ha den, det är bara att säga till,du vet att jag vill så mycket, och jag vet att du vill det med,nu är det bara tid att låta allt sakta ner, och göra det lugnare....
jag förstår din oro, jag hoppas du förstår min?
jag har frågat dej många ggr. om jag är för "påhoppig"för på!hela tiden,det var väl det här jag menade,, jag bara drömmer mej bort,med dej, till något bättre, men det måste vi skapa,tillsammans,det kommer ju inte av sej själv, den tiden är förbi att jag bara kan hoppas, det har jag lärt mej, men,men, det finns alltid en morgondag vännen, den kommer,styrka, det har jag sakt förut, och det vet jag att du har,älskar dej, nu o alltid..

din loppa

24 augusti 2010 09:00

D finns en morgondag d gör d, o alla människor, par elär ensamma, går igenom saker o ting i livet, goda OCH onda. Vi klarar d här, d vet jag, viken tid d än tar

Pysskolog

24 augusti 2010 09:07

Verkar litet bipolärt, detdär - ena dan har det varit en superhelg, andra dan osar missnöjet! Bara ta det lugnt och stilla, berg- och dalbanan går både upp och ner! Går det neråt nu så kan det bara fortsätta uppåt!

Pupsik

24 augusti 2010 09:18

Det där låter så bekant, och int e de rolit! Int rolit när man int kan göra så mycket åt at det svänger hit och dit. Int rolit när man int kan hela sig själv i ett huj och liksom bara få vara glad och lycklig och frisk. Loppkramar låter som yttepyttesmå kramar :D Så björnkramar o må bättre!

jätteloppan

24 augusti 2010 09:35

Tack

mor i skogen

24 augusti 2010 10:55

Fint skrivet Pupsik! En och annan känner igen sej. Men då svängarna blir för branta och snabba måste man bromsa - på något sätt..
Det goda som jag ser i en sådan här natur är ju att man inte går och är långarg...

mor i skogen

24 augusti 2010 11:06

Försök loppan - mitt i röran och eländet - komma ihåg att uppskatta allt det fina du har! Man gör inte det då man är nere.
Men du har ju en helt ljuvlig unge, världens bästa karl, ett jobb du längtar till, en bostad du trivs i, en härlig ludisudd att rasta, tre små krabater hemma, och som grädden på toppen två tjatiga föräldrar...

6ten

24 augusti 2010 13:21

Kääära söööta lilla Loppa!!!
Vet du, ja tror att de sku göra 2 av er gott att "komma ifrån" ett tag!! Ja vet att mor i dom stora skogarna ställer opp m N över ett veckoslut!! De som jag kan erbjuda e en lägenhet i pamppas helt för er själva, ja kan bo hos Ka o då snackar ja ju int ihjäl er :),men vi kan ju träffas nu o då, o äta musslor el nå annat smått o gott, tänk på saken ( Viivi kan ju va me hos mej)!!! Dessutom tycker både Ka o Ja, att de sku va skitkul!!! Massor m rohkaisukaraaamar, 6ten

mor i regnet

24 augusti 2010 14:57

ja vännen, som du märker har du massor av vänner som vill ställa upp för dej/er!

loppz

25 augusti 2010 09:43

tuusen tack 6teen!
just nu lär d int ska va aktuellt, har allt för mycke allt annat i helgerna, både jobb o eget.
Men tack, vi kommer nog ännu...:-)

frida berg

25 augusti 2010 11:25

fin blogg! (;

Anonym 1

25 augusti 2010 19:34

Ledsen att se att du haft det tungt. Men du skall se att det vänder sig uppåt igen!