6ten

31 augusti 2010 15:23

Söta rara, ja vet att ja säkert räknas till dom som oroar mej för din skull - kanske på sätt o vis som du säkert förstår. Men nu har jag ÄNTLIGEN lärt mej att de int finns nån mening me de, du vet bäst själv hur du vill ha de o va du orkar me, så ja lovar att jag int blandar mej i.
Sen ska du ge blanka f-n i va andra tycker o tänker om de du skriver - de e huvudsaken att du får de ur dej!!!
Massor me kraaaaamar till er alla, 6ten o K

Pupsik

31 augusti 2010 17:55

Jadu...man borde ju int bry sig i andra...åtminstone inte när det gäller ens egen bloggfabrik. Det vore skönt om man kunde blogga som när man började...och int brydd sig alls. Men, följ sitt hjärta o blobba därefter. Eller nåååågot.

Trogen läsare

31 augusti 2010 18:21

Inte behöver det alltid vara roligt! Man skriver som det känns, sen läser den som vill! Fortsätt på samma spår, du bara!

en som bryr sig

31 augusti 2010 19:17

Du ska skriva som det känns, och om du inte känner för att skriva så gör du det inte! Du är inte skyldig att erbjuda andra underhållning, hur mycket de än längtar efter det och gnäller om det, om du inte orkar och vill.
Ingen annan än du själv vet ju hur du mår. Men det vet vi alla att då du skriver så här mår du INTE bra.
Önskar nu bara innerligt att du ska börja må bättre, både psykiskt och fysiskt!
Tusen kramar

Bönan

31 augusti 2010 20:19

En orsak till varför jag inte heller bloggat så aktivt, precis som för dig. Inte vet jag nu om det händer någå jännä i mitt liv direkt.. Och skriver man något negativt så får man höra om det. Man ska bara skriva glatt o trevligt o myspys o skit.. (och där kom det igen ett förbjudet ord). Men alla dagar kan väl inte vara så super. Själv kan jag bli deppad av att läsa alltför glada bloggar för det säger att "alla andra har det så bra utom jag".
Nej, fortsätt du i samma stil, jag har alltid tyckt att det är kiva att läsa din blogg fastän jag inte känner dig IRL :)

mixu

31 augusti 2010 20:30

jep,jau och joo, das stimmt .,.,
så sant,så sant, ingen mening med mitt svar heller, men jag vet att bloggen ger och har gett dej en massa, fortsätt med det du vännen,det var nån smart som sade" om allt ändå gör ont som man gör, så kan man väl lika bra göra någå då"!!!
kramar,pussar

marthe - kommenterer alltid tilbake

31 augusti 2010 20:49

:)

systerysterm

1 september 2010 06:28

Hej min lilla syster,kanske inte idag lika dyster???
Vet du vännen,ibland kan folk faktist-hur konstigt det än låter-tycka det är ganska skönt att veta att allt inte är bara sol och lycka i andras liv heller.Det kan på ett konstigt sätt kännas skönt då någon vågar medge att man är dyster och nere och har en massa motgångar och kanske inte orkar visa all den uppskattning man borde för alla de fina sakerna i livet.
Det vet vi ju alla att hur glada och positiva vi än är till vår natur så har vi dagar,ibland veckor, då livet bara inte smakar lika bra och vi får kämpa hårt för att stiga upp var dag och traggla oss igenom våra vardagliga sysslor.
Det goda i det hela är att sen när du vaknar en morgon och känner på dig att detta blit en bra dag igen,så känns det så skönt och fint och du får alla i din omgivning att må bra för att du gör det!
Ta allt med ro och var dig själv,det är det bästa du har att bjuda och det är räcker.
Vi lever i en värld full av en massa "fake" alltmöjligt,tänk om vi bara skulle försöka vara vi och leva våra liv och ta var dag som den kommer?
Du vet ju att vi ålskar dig lilla loppan:-)

mor i skogen

1 september 2010 11:21

Eftersom man ska älska i nöd och lust, så skall man väl följa och stöda en kär blogg också i nöd och lust? Vi har alla vår ups and downs, man vet ofta inte alls hur jäkligt någon annan kan ha det. Det är så sant som systeryster skriver att nuförtiden måste man ge sken av att allt är super och att man dansar på rosor. Jag tror också - som hon - att det behövs att någon medger att livet kan kännas nästan outhärdligt ibland, efter att allt varit ett lyckorus. Många känner igen sig, och det kan ge någon bloggläsare i samma situation tröst och hopp då de ser att inte heller en superglad hopp-loppas liv är någon dans på rosor.

De rätta vännerna uppskattar ärligheten och vill hjälpa och stöda. Om elakingarna är skadeglada så må dom vara det. Det är kanske den enda positiva känsla dom har?

Kramar, och upp med svansen!!!

förbipasserande

4 september 2010 15:51

Håll stilen, löppan - livet ÄR en uppånerdalbana! Den läsare som tror den alltid ska få skratta när den tittar in har missupfattat hela idén!