Fy för mig o hur ja varit ida, en RIKTI ragata! D ja trots allt e glad för e att vi kund prata om d me manolis o att han dessutom skratta genom hela diskussionen. Han tycker ja e ROLIG när ja har mina utbrott!!!

Alla dar kan ju int va lika bra, d e klart, o ida va en av dom sämsta på länge. D börja ren 3-tiden inatt när ja va opp o pissa. Råka titta ut o va såg ja då? jo, snö snö SNÖÖÖÖ som bara vrääkte ner o yrde fram längs gatorna. HUR NAJS?

Nästa bakslag kom kl.6 när väckarklockan ringde, sen 06.15 när den ringde igen o ja va HEELT säker på att d endast va några sekunder sen ja ställde om den.

Ti näst drog Tito ner sin Kong från köxbänken utan lov o skällde sen ner en gullig liten tant me grannröd pipo på gatan. Ajaaj, öde hadd sagt sitt, d sku INT bli min dag ida. D ble d int heller. Fick huvuvärk på jobbe o gick mest omkring o grubbla över hur värdelös ja e på att uppfostra hundar o hur i hela friden ja me min korta stubin ska klara av ännu en liten gaphals. Ha känt mig såååååå skit ida .

Nåja, såna dagar kommer o går. Nu ha ja just äti en halv burk inlagd paprika (sååååå gott!) o live känns lite ljusare igen . Valpskolan gick suveränt ida, fast ja va helt säker på motsatsen. Tito höll ögonkontakt o va jätteduktig. Hemvägen klara vi me bara en spya, märkte att han mår bättre då han ligger ner, i bilen alltså, annars kommer vi ju int långt  .

Ajjoo, förresten, pallra äntligen iväg mig ida o beställd tid för Sixtens kulor, ha ha, nej, sori, d e en sång, för titos kulor mena ja. I tisdag ska dom bort.

Nåh, nu kom sonen hem, ska "kvällsmåla" o kolla läxorna, sen blir d tidiga sängen för åtm mig ida.

pussar o kramar från,

hormonmonstret