Hej,

Vikken miserabel dag. Elär egentligen int, man har ju bara en förmåga att blåsa opp grejor ti d helt horribla. D behövs bara några små pyttesmå motgångar, tiräckligt tätt på varann följda, då e d kört. Som ida när ja kom hem, egentligen int alls på dåligt humör, bara trött i fötter o huvud, o så ber ja sonen ta fram 2 soppskålar ti maten. KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAS, o där for Momis fina dessertfat me bubblor på undre sidan (som ja älska, mest av allt för att d va Momis) i golvet. 2 ble kvar, alla andra gick sönder, i tuuusen o en bitar över hela köket, o ja bara sitter där, i alla spillror, me ett blödande finger o bölar, över några fat!!! Ja ja, saker kan oxå ha värde, känslovärde menar ja, o d hadd dom här faten för mig. Iaf, ja samla mig, städa opp o gick ti sonen som satt ytterst nolo o lessen i mitt rum. Nu vet ja ju att han int gjord d på flit, o....olyckor händer. Ja kom mitt i hela rumban att tänka på just Momi, o va hon sku ha sagt när våra föräldrar sku ha läxa opp oss efter nå sånt. "D va bara tallrikar, huvudsaken att ingen stötte sig", sku hon ha sagt, "skit i faten". Precis så e d ju. Vi plocka fram Momis gamla soppskålar iställe, dom vita me sprickor i, som jag o Moffe bruka äta makaronivälling ur, o åt vår soppa.

Sen en 1,5h "länk" me Mari o här sitter ja nu igen. Klämmer i mig choklad bara för att ja ska på sokerirasitus imo , once a sluggo always a sluggo.

Humöre ble iaf bättre, promenixarna me Titling e min terapi. Allra bäst e d när ja går ensam, då beter sig oxå Tito av nån anledning mycke bättre, alltid. Ja fattar int vafför han drar o stretar så när d e mer folk me, som han int sku höra en över huvudtaget. Fast å andra sidan, går man ensam koncentrerar man ju sig själv oxå mycke mer på hunden, kanske lite ömsesidigt d hela?

Lyssnar på Loukas Giorkas för femtielfte gången, Nunni sku bli tokig om han sku va hemma. Ja bara älskar den här låten, allt utom rap-skite i början.

Gissa va d mer e för dag då, än allmäna nervsläpps-dagen? Ni kommer aldri o tro d här, för ja gör d knappt själv .

Men jo, d e faktiskt dagen ja aldri trodd sku komma, dagen då ja våga klippa håret KORT   . 

Ja våga ja våga ja våååågåaaaaaaa, o d ble bra o ja e mer än nöjd   .

Så där, nu ska ja hitta på nå annat o göra. Tvinna i mina korta hårtussar kanske, bara för att d känns så myskot..

Hepp i Hagen,

Loppz 

Hepp!

Då va d 1a Maj. Börja fiiiint me solsken o hela 4 grader när Tito o jag begav oss på promenix. Nu ha solen pyst o graderna stigit ti hela 5....

Rikit rugg-kallt kändes d just när ja hängd opp byke på balkongen.

Tur att man int sitter på picnic åtminstone...

Ja tror förresten vi fick vår beskärda del av picnic igår me M&m&A .

Först var vi som planerat på Majtorget. D va lite dött så vi stanna int länge, men long enuff för att hinna handla lite äkta fudge o få den där efterlängtade M.A.C.en insörplad, o lite sol förstås mellan varven.

Medan vi gick hem efter bilen börja d först regna, sen HAGLA!

Sonen var lycklig.   

På tivoli hagla d lite till, va allmänt iskallt o småslött men nu va vi där iaf, o kände oss som goda föräldrar hela vappen lång .

D va den vappen d ja. 1a Maj ida alltså o vi "firar" Tito som e på pricken 6 månader idag .

Japp japp, o imo e d jobb som gäller igen. Hur kan dom gå så fort dom här helgerna??? I o för sig, snart e d bara "helg" som gäller, då ja ska gå här o vänta o dalla i 2 månader före d blir allvar av mammaledigheten. Mari har beräknat den 7e. Int många dagar kvar där ni..... . D värsta e att ja ju e nervösare än hon. Känns onekligen lite spännande, o pirrigt, att ja ska föda barn. Nånting helt nytt för mig, o nånting som aldri kommer att hända mer sen. Ha vari rädd, rikit ordentligt oxå, o nu e ja d ännu, men mer o mer börjar nyfikenheten ta över . 

Nu får vi snart gäster här så d blir punkt o schluss för denna gången.

Pussar o Kramar, o du spindlis, roligt att du e igång igen!

Loppan