Antar att ni int e nöjda me mitt "system failure" fast d så kort o gott säger allt, o ingenting. D va ju sagt o skrivet att ja int bloggar som terapi, kanske man sku testa nu då? Känns jobbigt bara, att ta tag i allt o få fram d någorlunda redigt. D e så mycke nu, en jävla massa hormoner åtm, o riktigt pyttepyttelite stål-loppa. Vart fan ha hon åkt förresten, på semester när man behöver henne som mest??

Firar fölsedag ida, tisammans me världens nervvrak (mig själv) o världens to be-nervvrak - hunden, som pga mitt sällskap nog snart hamnar på hundpsyke. Sonen ha ja skicka iväg, mitt eget barn, trots presenter o kort han hadd förberett. D känns ju bra, alldeles super-prima  , men ja såg ingen annan lösning. 

Va ska ja säga, ja e trött på att hålla oppe den här lilla familjelyckan då ingen annan ger elär kommer emot lite ens. Sonen e i för-puberteten säger dom. Jaha, va mysigt då, iställe för 5-6 år ska d hos oss räcka 10. Vet nu int rikit va ja ska skriva ens om hela situationen, ha gått igenom den så många gånger i mitt eget huvu, tårar o åter tårar ha spruta kring min nuna o ingen vart kommer ja ändå. 

Lika bra att vi tar rådgivningen ida iställe. Efter d va ja (konstigt nog) iaf glad en stund. Pontus ligger fortfarande me huvu neråt, int fast men ändå åt rätt håll. Fostervatten har han så d räcker o allt verka bra. Ett stort huvu har han o växer så d knakar, motsvarar nu v.40+ . Borde väl bli orolig när ja hör allt d här, men faktum e att dr va så himla trevli o "trygg" på nå vis att ja bara ble glad. Åtm vet ja nu att allt e bra därinne. Nu hadd ja ändå på känn att han sku va stor. Hon sa oxå att jag själv, om ja sku ha hållits inne tiräckligt länge i tiderna, sku ha vari en ganska rejäl klimp. Manolis va oxå stor osv osv. Dr kolla bäckenet o d verkar riktigt prima för att föda fram oxå en lite större prins, så va e där nu egentligen att oroa sig, int vet ja. Ja va öppen oxå redan, 1,5cm vikke e riktigt bra. Sku d bli till att sätta igång förlossningen e d bra om d ha börja öppna sig av sig själv.

Tror ja tar d ganska lugnt d hela me förlossningen faktiskt, e mer nyfiken. D ja oroar mig för e situationen hemma, d känns så tröstlöst.

Nåja, nog terapiat. Ska ta en lång länk nu tror ja, rensa tankarna igen en gång, elä försöka.

kramar ti dig som kom så här långt!

Loppan

 

sim-mor

27 juli 2011 13:40

"Kommer tid, kommer råd" sa min gamla mommo alltid, och då menade hon ju att puzzelbitarna nog passar ihop om en tid! Du ska bara ta det lugnt nu, ibland sammanfaller förpuberteter, hundpuberteter och mammahormoner tyvärr, på ett oturligt, ganska jobbigt sätt. Det blir nog bra, både hunden och sonen har en jättebra grund och har inte fått annat än beröm för sitt sätt av alla som träffat dem i sommar! Du kan vara stolt över det, inte så lätt att ensam orka med allt.

 

Tanten från Kustö

27 juli 2011 13:48

Heipps.Bra att ni mår bra o. lillen e. stor o.nästan färdig för livets utmaningar, hundar o. ungar brukar bli "folk" av sej själv bara man sir tiden ann o. int stressar för mycket. Kram på er

 

skäritoken

27 juli 2011 13:53

Undrar inte om du blir lite knäpp ibland, du har tagit på dej en jättebörda må jag säja. Undras om Doggelino hade blivit inlemmad i familjen om du vetat att du skulle få en tvåfoting också?
Manolis har väl också sitt att tas med kan jag tro, inte så lätt att vara barn ens nuförtiden.
Klart det är jobbigt att vara ensam om ansvaret för allt, tur att du är en så stark person.
Grattis på födelsedagen, hoppas det känns bättre innan den är slut!

 

Wittgenstein & Co

27 juli 2011 13:56

The darkest hour is just before dawn! Grattis på fölsedan!

 

mor i stugan

27 juli 2011 14:25

"va säger man ja..." Det heter ju att "Lotta kan allt, utom åka slalom" så nog klarar Lotta det här också, liksom du klarat av allt annat knepigt. Så upp med svansen, och nosen i vädret, och kurs framåt! Det ordnar sej...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR.    I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist   Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...