....att livet ska va lekande lätt som en dans på rosa moln. 

Ja skrev åt sonen igår, va fan ja saknar ju honom. Ja måst väl ens försöka va den vuxna, om d ska bli nån fred. D tog en stund men sen kom d ett svar......

"Jag har försökt bettra mig flera gonger under den här veckan, mem det bara blir så här. jag elskar dig men det bara blir så här när det mitt ialt kan komma enärci"

Jag älskar dig Manolis, mer än NÅNTING annat i världen . Du kommer allti att va min förstfödda o ingen o inget kan ta våra 10 år ifrån oss. En hel del ha vi hunni me, int sant?  . Vi ska lösa d här oxå, du o jag!!

Kramar från ditt hormonmonster ti mor