Sur-Kurt fortsätter sin resa genom livet. Han blir (om möjligt) lite surare o hetsigare dag för dag, ungen har temperament enuff för SJU.

Han blir arg (o ja menar int lite) på nolltid när han e hungri, låter dock maten tysta munnen en liten stund men sen e han igång igen, av en elä annan orsak. Puuuh! Här en liten bildserie på hans rutiner, bild 1,2 o 3 på replay 2500 gånger så har vi hela dygnet...

1. Samlar krafter

2. Övar rösten lite

och slutligen 3. Klämmer i på riktigt

Ja kan int hur ja än försöker komma ihåg att ja sku ha vari så här slut när Nunni va i samma storlek. Känner mig som en rikti zombie, o på natten, då skrike lixom aldri tar slut, va man än gör, o dom egna ögona faller fast till o me då man står o e oppe, då siiiinar onekligen tron o hoppet. Vafför ska d va så orättvist? Visst, vänder man på steken (elär funderar på d hela vid en annan tid på dygnet) då e d ju egentligen helt andra livet e orättvist emot, alla dom som vill men int kan få barn tex, men ändå...

Nu sku d ju ha vari "roligt" att testa på småbarnstiden me den andra parten närvarande, deltagande en gång. 

Ja vet, ja ha lova, åtm mig själv, att int tragga på om d här, men stundvis när tröttheten tar över kommer d krypande iaf. D känns så bittert då. Samtidigt e ja glad att ja (åtm ännu) dom lite piggare stunderna på dygnet klarar av att skratta åt o skoja om lille Herr Sur-Kurt. Han e ju ändå för goo, hur sur o ilsk han än e . Sen måst man ju oxå komma ihåg att han mellan varven ibland e så här lugn o söt, dagtid that is:

Ännu en bild på hela skocken kusiner, Titling kan väl räknas som halvkusin?

Baj baj på er, nu ska ja lägga mig en stund. Hinner väl som vanligt just få ner huvu på den sköööna skööööööööööööööööööööna dynan när d börjar knarra i sängen breve...

loppan