Direktlänk till inlägg 23 augusti 2011

Sur-kurt Gustavsson

Av Loppan - 23 augusti 2011 06:52

Sur-Kurt fortsätter sin resa genom livet. Han blir (om möjligt) lite surare o hetsigare dag för dag, ungen har temperament enuff för SJU.

Han blir arg (o ja menar int lite) på nolltid när han e hungri, låter dock maten tysta munnen en liten stund men sen e han igång igen, av en elä annan orsak. Puuuh! Här en liten bildserie på hans rutiner, bild 1,2 o 3 på replay 2500 gånger så har vi hela dygnet...

1. Samlar krafter

2. Övar rösten lite

och slutligen 3. Klämmer i på riktigt

Ja kan int hur ja än försöker komma ihåg att ja sku ha vari så här slut när Nunni va i samma storlek. Känner mig som en rikti zombie, o på natten, då skrike lixom aldri tar slut, va man än gör, o dom egna ögona faller fast till o me då man står o e oppe, då siiiinar onekligen tron o hoppet. Vafför ska d va så orättvist? Visst, vänder man på steken (elär funderar på d hela vid en annan tid på dygnet) då e d ju egentligen helt andra livet e orättvist emot, alla dom som vill men int kan få barn tex, men ändå...

Nu sku d ju ha vari "roligt" att testa på småbarnstiden me den andra parten närvarande, deltagande en gång.

Ja vet, ja ha lova, åtm mig själv, att int tragga på om d här, men stundvis när tröttheten tar över kommer d krypande iaf. D känns så bittert då. Samtidigt e ja glad att ja (åtm ännu) dom lite piggare stunderna på dygnet klarar av att skratta åt o skoja om lille Herr Sur-Kurt. Han e ju ändå för goo, hur sur o ilsk han än e . Sen måst man ju oxå komma ihåg att han mellan varven ibland e så här lugn o söt, dagtid that is:

Ännu en bild på hela skocken kusiner, Titling kan väl räknas som halvkusin?

Baj baj på er, nu ska ja lägga mig en stund. Hinner väl som vanligt just få ner huvu på den sköööna skööööööööööööööööööööna dynan när d börjar knarra i sängen breve...

loppan

mina bilder · MuminLiv

Dela

Tanja

23 augusti 2011 07:54

Oj Lotta, jag lider med dig. Det är säkert inte lätt att sköta hela rumban själv 24/7. Hoppas du får hjälp från släkt och vänner. Skrikandet tar väl slut i något skede men det är en liten tröst när man är mitt i det. Kämpa på!

http://tanjasfunderingar.blogspot.com

23 augusti 2011 08:11

Tack. Jo, d tar ju slut, o i nå senare skede kommer man säkert till o me att längta efter en liten som bara skriker efter ens uppmärksamhet o kärlek, men men..ti dess e d att bita ihop.
Ja får nog hjälp, men man sku ju villa klara sig själv, d e väl värsta biten egentligen. Nåh, småningom...
kram

far- och mormor vid ån

23 augusti 2011 10:11

Uj man känner sej riktigt dålig då man "försov sej" i natt och inte hörde något skrik. Dörren var stängd men i alla fall brukar det höras.. Men det är väl så att om man lyckas få sömn och är färdigt trött så kan man ibland sova som en stock...
Tror nog att den lille mannen finner sej snart, antagligen har han problem med sin mage och behöver kanske lite mera närhet p g a att han slets från sin mamma som helt nyfödd och fick ligga helt ensam på intensiven.
Men har ni sett vilken ljuvlig bild av alla kusinerna! Härliga ungar, och dom är MINA!!! Barnbarn alltså! Dom får man verkligen vara både tacksam och stolt över!

Pupsik

23 augusti 2011 15:06

Hoppas du fick sova litelite iaf! Sådan sööööting!!!!!

De e bara at skicka hit honom på semester när du/ni vill sova ut ett par veckor. Skicka skicka!

http://mysbyxa.tumblr.com

tröittå

24 augusti 2011 13:42

adressen pupsik, ja kan ju int skicka ungen ti poste restante...väl? :-D

Sanna

24 augusti 2011 18:18

Snälla hjälp mig nå min dröm !

www.dromstipendiet.se/133

Jag skulle bli så otroligt glad om du ville hjälpa mig med en röst så att jag kan nå min absolut största dröm i livet och visa att man visst kan vara duktig på att sjunga och lyckas fast man är lite rundare i kroppen.

Om du röstar mig så gå in på min blogg http://moonzanna.se och berätta det i en kommentar så får du självklart en länkning av mig.

tack på förhand !
kram

http://moonzanna.se

Spidermom

24 augusti 2011 22:35

Loppiz! Jag vet alltför väl vad du menar och går igenom...Jag har lyckats med tre barn! Den sista har åtm en pappa varannan helg...om ens det...Min ena pojke skrek så där fasligt.Det berodde på magmunnen...och dottern skrek 16 timmar i snitt i 9 månader, alltså per dygn...utan någon uppenbar orsak...Jag håller tummarna och säger bara det; VILA så fort och ofta du bara kan! Han är FANTASTISKT SÖT! Precis som mor och bror sin...Håll ut, njut av de bra stunderna, du är en sådan cool och fin och go mamma <3

Anonym 1

24 augusti 2011 22:53

Du kan vara lycklig över att ha en väldigt gullig och nätt liten pojke! Försök orka de första jobbiga månaderna, sov då den lille sover och ta emot all den hjälp du kan få.
Lycka till, det går nog bra!

Loppan

25 augusti 2011 11:22

Nu e ja lycklig, int e d alls för d, mycke lycklig e jag. Önskar bara ja int sku va så trött o lättretlig hela tiden att ja int kan njuta av d som ja sku villa.

ritupitu

25 augusti 2011 15:35

hej hopp kraft och styrka de kommer nya utmaningar med åldern för oss alla;)

Minnesgod

26 augusti 2011 10:03

Men när Nunni var i den åldern var du ju tio år yngre! Kanske det har nån betydelse?

En morsa med

26 augusti 2011 11:07

Det där med 10 år yngre har ju både för- och nackdelar. Som yngre orkar man väl mera, men å andra sidan är man inte lika systematisk och inte lika mogen, man kanske inte förstår så bra vad som är viktigt, och inte förstår riktigt att prioritera?

Minnesgod

27 augusti 2011 11:54

Vem är det som tror sig vara systematisk och mogen?

vännen

28 augusti 2011 12:05

Trots din hetsiga och allt hungrigare (inte surare!) surkurt och din levnadsglada hippiga hoppiga jycke ska du inte deppa. Var i stället tacksam och lycklig fast det kanske kan kännas ironiskt just nu, för allt det fina du har som fyller ditt liv och ger det mening. Du har underbara barn och en fin hund, också om början är jobbig kommer det att utkristalliseras till en skinande diamant. Tänk om du skulle sitta ensam, dock i lugn och ro och med bara dej själv att tänka på, men bli surare och dystrare och märka hur tomt ett sådant liv faktiskt är. Nu lever du livet. Ta en dag i sänder, och gräv fram all den underbara humor du har, så blir det snart mycket bättre och lättare.

Annan vän

28 augusti 2011 12:33

Håller helt med "vännen"! Du ska tro på oss. Kämpa på och bit ihop tänderna, snart skiner solen mellan molnen.

Två små lyckohyllor

Kommentarer (3)

Av Loppan - 12 januari 2015 17:13

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Lördagkväll

Kommentarer (2)

Av Loppan - 10 januari 2015 18:02

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR. I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Blingbling i sjukstugan

Kommentarer (5)

Av Loppan - 9 december 2014 20:59

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

SOS

Kommentarer (6)

Av Loppan - 3 juli 2014 08:43

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

One more go

Kommentarer (8)

Av Loppan - 22 juni 2014 20:18

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...