Ja e lessen, d blir bara int o blogga mer. Har ingen tid o när ja har den har ja tuuusen andra saker ja måst göra. Att sen inläggena blir en enda lång klagovisa gör oxå sitt till, nog för att ja har bloggen lite som min dagbok, men ändå, folk läser den o vem sku orka me allt mitt tjat?

Har ett litet helvete här just nu, låter väl patetiskt men sku d va bara ungarna sku allt va frid o fröjd, d e faktiskt hunden som mest av alla rynkar min kasseroll. Känns ju lite ologiskt mitt i allt men faktiskt e d hunden o hans uppfostran, elär lack of sån, som ja funderar på om kvällarna före jag somnar. D e som allt han kunde före ja for iväg ti förlossningen sku va som bortblåst, rikit på riktigt, allt, helt vexxxxx gone hux fluxx. Han drar o sliter i kopplet, hoppar o sliter mot varenda en hund vi möter, gnäller o bufflar åt allt o alla, en horror-hund helt enkelt! o allt d här bara när vi e utanför dom 4 väggarna, hemma e han hur snäll o lugn som helst. Läste nånstans om att hundar kan ha en "spök-ålder", en ålder då dom e lite rädda för allt o alla, ska försvara en mot allt o alla o bara e allmänt nojjiga o fjomssiga. Kan d va nå sånt Tito e mitt i? sen dessutom babyn då som kom, en till liten varelse att valla o ha koll på. Ja vet int, men mycke e d just nu, riktigt mycke. Ja känner mig som den där bortskämda ungen som int orkar ta hand om husdjuret heller, efter allt tjat o gnäll. Int va d ju så här d sku bli, int alls....

Iaf, ja antar att ja e mitt inne i d värsta nu. Härifrån går vi bara uppåt, för varje dag både Ponde o Titling växer till sig borde ju saker o ting bli lättare. Ja vet ju samtidigt att d e dom här svackorna som kommer o hör livet till. Dom känns fan så jobbiga o helt omöjliga att klara av imellanåt, men d e just dom som gör att man senare kan pööösa av stolthet, när man ser tibax på va man klarat av, va man ha åstadkommit. Bita ihop bita ihop bita ihop, imellan biter jag oxå, så att käkarna rikit gnisslar.

Ska int hänga här mer nu, lillpyret vaknar väl snart igen o sonen ska förhöras, lakan bytas o diskmaskin tömmas. Nån av er skrev om att d e d här som fyller mitt liv, d gör d ju onekligen, d blir int mycke tid över att fundera på va mitt liv egentligen e o ti vikken nytta. Antar att man hinner pyssla med o om sig själv sen när ungarna e ur huse o hunden begravd, nej nej, d där mena ja int. Ja tror ja ser ljust på framtiden iaf, trots allt, annars sku ja väl int fortsätta bita ihop så d knorsar i dom vita. Lite svart humor kan va bra ibland, o ironin e ju d bästa vi har  

Några nya bilder ännu:

Den här rumpan kund ja bara int motstå. Lillklump 1a gången i böxor.

Här igen med ögon. Han e en rikti funderare tror ja, ligger o betraktar allt länge o noga.

O så ti sist, va tror ni d kan bli av d här.....

Nu mot andra uppgifter. Puss & Kram

Loppan

 

en vän

28 augusti 2011 16:10

Nog fattar vi alla att du tyvärr inte hinner blogga nu, hur gärna vi än läser dina skrivelser. Inte gör det ju något att du klagar, eller rättare sagt beskriver sanningen och dina känslor, det är säkert jättebra att få utlopp för allt det där och gör det nog lättare att orka. Ni är alla fyra stressade nu, det kan inte hjälpas, du ska se att alla lugnar sej bara du orkar och har tålamod. Också hunden! Det är en stor omställning för den också det här. En lyckospark i aktern är du värd, och det ska du få! Kramar

 

Anonym 1

28 augusti 2011 16:24

Du har det inte lätt. Man frågar sig om du inte kan få hjälp någonstans. Att ensam klara allt det där låter nästan omöjligt. Ställer barnets far inte upp alls för dig, eller tar han helt avstånd från det här charmerande vackra knyttet? Han vet väl om barnet i alla fall? Så illa kan det väl inte vara. Eller har du inga föräldrar eller släkt som kan ta i lite? Känner varmt för dig och hoppas att du får hjälp över det värsta. Sen går allt nog bra ska du se. Misströsta inte. Kram

 

L8

28 augusti 2011 18:48

Jo, visst får ja hjälp, int av alla o int kanske av dom som man förväntar sig d av, men hjälp får ja nog. D e ju bara int så här man tänkt sig livet, mycke lite ha ju egentligen blivi som man kanske tänkte sig...
Men jo alltså, hjälp finns att få, speciellt om ja int sku va en sån envis jävel att ja absolut vill klara allt själv. Dom som erbjuder den o ställer upp vet precis vem dom e, o ni e mer än guld värda!!!

 

L

29 augusti 2011 09:35

Lessen om s tog illa opp för att ja radera kommentaren, men sånt vill ja int ha här på min blogg.

 

Ögat i nyckelhålet

29 augusti 2011 11:49

NU läser nog alla, när de hört att detta är din Dagbok!

 

maria

29 augusti 2011 12:11

Nu undrar vi alla vad s skrev!

 

L8

29 augusti 2011 12:18

saker som int hör hit helt enkelt.

 

sim-mor

29 augusti 2011 12:27

Hoppas det inte var någo elakt fyllesnack (antar att det hänt i natt?) och oförskämdheter mot dej som redan har det så tufft? I så fall ska du helt enkelt inte bry dej om det utan radera det också ur ditt huvud! Kramar och kämpa på!

 

ny Läsare

29 augusti 2011 13:17

Jobba du på lugnt å stilla,så lugnt å stilla som det går,å försök behålla lugnet ini dej åxå.Bry dej inte om all skit som konstiga avundsjuka mänskor spyr ur sej.Vet inte vad den där s har skrivit men antar att det var elakt mot dej.Det går nog bra me dej,det värsta e över nu och du går en ljusare framtid emot.Du ska ta det med ro å inte bry dej om elaka påhopp.Det kommer att ordna opp sej liten vän,lite tålamod nu bara!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR.    I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist   Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...