Kväller,

Då va d Lördag. Ha vari en lång lördag, lång o fylld av funderingar. Dan börja 07.10 då klockan ringd, men int orka nu nån stiga opp då heller, d visst vi ju. Sista dagarna ha Ponde vakna för nattmat senare än normalt, tidigast 3, o sen sovit lite längre iställe, så vi behöver int stiga opp så där skiiit-tidigt mer. Fast snart börjar ju skolan för Nunni igen o då antar ja att ja ändå börjar stiga opp o hålla honom sällskap. Nåja, ja titta ut genom fönstre o såg grå seg sörja, en hel värld full av gråhet. Vem vill stiga opp då? Vem e pigg o VILL gå ut på långlänk me doggen? Ja int jag. Anyway, av nån orsak tog ja mig själv i kragen o skicka några mess, helt oplanerat (o väldigt olikt mig) o d resultera i några timmar hundpark me mina bästa vänner. D gjorde sååååå gott! D va en helt annan jag som promenera hem från parken. Dessutom....DESSUTOM uppförde sig min lilla vita hund alldeles förträffligt exemplariskt, lyssnade o löd till o me inne i hundparken  . Guuuuud va glad jag blir!!! 

D ja int förstår e att dom tycker han ha blivi stor, min lilla vita råtta..

En annan som ha blivi stor e lilla Pondeliino. D känns som igår vi va på TYKS...

Vart far tiden egentligen, vart flyger dagarna??? Alldeles just va han ett litet knyte som bara skrek tills alla va grannröda i ansikte, skrek o skrek o skrek. Nu e han helt plötsligt en egen liten person, me många många leenden, ett helt tydligt sinne för humor, o 2 små mjuka dregliga kinder han så gärna gnider mot mina så fort han får tillfälle (OM han förstås int just då har nå viktigare att hålla koll på). Otroligt d e va d e. Nu e d här en lite "svår" sak att skriva om, men ja skriver ju bara för min egen del, o för mig e ju dom här ungarna d absolut bästa som nånsin hänt mig. Den lycka dom ger mig varje dag, den går int att jämföra me nånting i livet.

Den äldre ungen e borta övernatten. Ja följde honom ti bussen på dan. 2a gången han åkte buss ensam o han va så nervös så hans mage...ja ja minns int va d va me den men nånting höll den på me . D föll jättefina snöflingor på oss, rikit som små stjärnor, medan vi vänta på bussen, o ja märkte att en äldre dam titta lite konstigt på oss. Kanske int så underligt som vi tjoa o hadde oss. Nunni slet pipon av sig o sprang runt o fånga snöflingor i den. Va sku vi göra då, dom va ju så fina.. Ännu ett av världens små mirakel.

En sång här imellan, sen kanske ja fortsätter mitt fladder.

Den bara e såååååååå bra just nu, o Ploutarxos e ju bara to DIE for  

Klockan ha hunni bli 22.30, jättelite känns d som, o ändå ha Pondling sovi nästan 2 timmar. Han vaknar nog tidigt inatt. 

Fastna o glo på några newsklipp om Ploutarxos. Länge sen ja ha hört grekiska på riktigt. I nyheterna kommer d ganska mycke o ganska fort, så där som d gör när greker talar. Sku borda hitta på nå för o hålla igång grekiskan. Borde ju börja lära Manolis småningom, nu e han ju till o me intresserad själv. Sen ringde dom från Arbis för ett tag sen, d va nog före Pondling steg ut i världen, o undra om ja sku villa hålla kurser igen, en massa kurser. Ja va tvungen att tacka nej, av många orsaker. Roligt va d ju, jätteroligt, men d tar för mycke tid. 

Från ett fladder ti ett annat. Ja ha på riktigt börja glubbla på vart vi ska ta vägen när d blir remppa här. Ha fått 2 erbjudanden (okej 3, men att bo hemma hos föräldrarna e out of all questions). Dom andra va U.S.A o Vasa  , välj nu där sen...

Nej, nu ha ja fladdra enough. Ska kolla lite andra bloggar.

Ha en skön fortsättning på helgen så hörs vi sooooon!

loppppppan 

 

Anonym 3

27 februari 2012 14:23

Så det är roligt att märka att du återvänt till livet igen!!!

 

loppz

27 februari 2012 14:35

Jo, i någo skede måst man ju. D händer ju ganska obemärkt allting, små steg o saker i taget, o d tar definitivt sin tid.

 

Kent

29 februari 2012 09:43

Föräldrarna blir ju bra.Brorsan gjorde ju så, sedan drog rempan ut på tiden så nu har han snart bott ett år hos päronen. =)

 

L8

29 februari 2012 10:03

Jo nej sidu! I d här falle sku nog ingen överleva :-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR.    I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist   Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...