Så föll allt pladask på rumpan. Så tyyypiskt. 

Vi joddla iväg i solskene, sku handla lite ersättning o annat på vägen, plocka lite äppelträdsgrenar att pryda vår prydliga balkong me o sen ännu till (jo ja tänkt rikit slå på stort ida!) så hadd ja bestämt mig för att gå ti Esson o äntligen lära mig att fylla luft i hjulena på Pondus vagn, wohooo!! Ha aldri täckats gå själv då ja ha haft för mig att ja antingen sku ha sönder hela luftsysteme där elär så fylla hjulena så dom sprängs elä någo annat lyckat, men nu, NU va d dax för mig att lära mig nå nytt. Bättre sent än aalder ju 

Första hjule gick bra, ha haaa, vikken fiilis (tänk att känna lycka över att man kan få luft i ett hjul...). Visserligen måste ja gå in o be om hjälp först men sen gick d bra. Andra hjule oxå ok, o tredje, men sen....d sista, d gick fan int nån luft i d. Hjule va o förblev platt o tråkigt. Skithjul. D va d hjule som ren i butiken börja smattra så där konstigt när d snurra, ja ble lite misstänksam..o jo, så klart, d va sönder . Andra punkteringen på bara några veckor! Ska nu int såndärna vagnshjul kestä lite glas o annat vasst iaf? Stan e ju full av söndrade glasflaskor. 

Envis som ja e hadd ja ren tänkt börja pilla o försöka fixa hjule, men så kom ja på att Pondus pappse the handyman kommer ikväll, o han hjälper oss mer än gärna, så ja börjar int strida me d heller. Tala igår me psykologen om d här me att be om hjälp, vafför d egentligen e så svårt. Elär, d e ju int d att d e svårt, själva frågandet, utan mer d där att få sig själv att VILLA be om hjälp, att acceptera att man e lika okej fast man int gör precis allt själv. Ja håller på o lär mig, tror ja...  Jo jo, på riktigt, vi har mat i kylskåpe som urskogsmormorn ha laga, efter att jag BAD henne om d. Det ni....känns ganska bra.

Äppelblommor (visst e d väl d förresten?) e så fiiina.

Nåja, där va d, nu ska ja försöka få nå lite gjort här medan Patruuna sover vidare. Han somna först just före vi va hemma, så ja hoppas han snarkar en stund.

Hejs o Svejs, kramar ti er alla,

Loppan