O jo d finns d! Ida ha ja nämligen äntligen slutfört mitt hemska damm-projekt! Börja lite smått för några dar sen me hyllor o sånt som såg för gräääsliga ut när solen sken in. Annars älskar jag verkligen solen, men hon avslöjar tyvärr min lathet så fort hon visar sig. Ja ha konstigt länge klara mig utan att bry mig om dom tjocka dammlagrena som täcker ALLT härhemma, men nu ha ja då tydligen blivit "för" gammal. Ja får nämligen allt oftare sånhärna akuta nervsläpp då ja ryker igång me buller o bång o ska utrota varenda ett litet dammkorn i lägenheten. Ti sist ha ja förstås lämna d värsta, mina gamla cd-skivor. Har mängder me skivor! Endel av dom dammigare än dom andra, o endel onödigare än andra, men ida ha ja då alltså gått igenom dom, torkat av VARENDA EN JÄ*LA SKIVA o slängt bort den värsta skiten, sen ordnat opp resten. *** va sköööönt!!!!!

Håller på o reder opp en massa annat oxå, försöker städa inombords om man kan säga så. Lätt e d ju int, men ja tror ja går åt rätt håll. I förrgår natt låg vi o tala me Nunni, flera timmar tror ja vi tala, låångt in i natten, o ti min stora lycka fick ja den här gången ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN igång honom! Han brukar va som en pistagenöt, en av dom där sista som blir på botten, som man bara int får opp hur man än försöker. Jättesvår att tala me me andra ord. Nu börja han prata, tog till o me själv initiativ o fick rikit opp ångan, o ja tror han mådde lika bra som jag av d, d verka så iaf. Ja har en längre tid gått o grubblat, tex på hur mycke skada ja egentligen ha åstadkommi honom dom här sista åren. Inge muntert grubbel, o inga muntra saker heller för den delen, men ja antar att d e bra att ja tänker dom o försöker göra nå åt d. Ja kan ju int göra saker ogjorda elär osagda, men ja kan åtm försöka förbättra den ja e ida o i framtiden. 

Dom 2 sista årena ha knappast vari lättare för honom än för mig. Ja antar att ja då, mitt i kaoset när ja slängde ut Pontus pappa, knappt tänkte på hur Manolis mådde o tog d hela. Ja kan int minnas att ja då sku ha fråga honom va han tyckte. Ja va sönder, o så sönder som ja va då borde ja nog int ha haft hand om varken honom elär den lilla vita bollen vi just hade fått hem, för att int tala om d lilla pyre som vi ida känner som Pondus. Han hadd ju iofs turen att då ännu ligga o skvalpa tryggt i min mage. Hela den här tiden e lite "grå" för mig. Dagarna gick, ja vet int hur men dom gick. Vi klara oss undan den gången oxå, men helt oskadd gick nog ingen. D här blir värsta romanen men d får d väl bli, d e ju min blogg .

Nå men alltså, sen vi prata den där natten ha d känts så himla mycke bättre här hemma, rikit på riktigt! Ja vet att ja gjort fel, ja ha int vari som en mamma ska o borde va, men ja vet åtm om d, ja ha bett om ursäkt o ja tänker göra ALLT ja kan för att bli bättre, för att gottgöra i den mån d går. Som bäst går ja o väntar på min 1a tid ti en psykoterapeut. Ja hoppas innerligt d går vägen o att ja får börja reparera mig själv på riktigt. D här borde ja ha gjort för länge länge sen, men på någo sätt tror ja d ha d tagi alla dom här årena, alla motgångar, o kanske mest av allt barnena, för att få mig att inse att ja behöver d, o kanske oxå, för att få mig att våga tro på att ja klarar d här. Ja vet att d kommer o bli jobbigt, ingen tvekan om d, men ja oxå övertygad om att d kommer o va värt d. 

Nu faller snart hela ansikte av mig. Ble sittande här me en hallonmask i ansikte. Nej nej, ingen larv som krälar på mig, utan en sån härn:

Testa den i Stockholm me Nunni (ni kanske ha sitt bilden på fb?) . Tycker den e helt super, o eftersom finnarna fortsätter ploppa opp i mitt ansikte hur gammal o skrynklig ja än blir, va d ida dax att lägga en igen. Nu ska ja gå o sii om ja fortfarande får bort d, börjar kännas som cement....

Japp, här har ni mig igen, fräsch som man bara kan va efter en hallonmasks ömma behandling  .

Dom sista dagarna ha varit väldigt sköna. Förutom d ljuvliga sommarvädre ha pontus sovi som en dröm, äti som en häst o vari glad som en clown. Vi ha vari ut o gå, hela familjen, gått ti lekparken me Ponde, träffa vänner, laga mat (!!!) jo faktiskt, den här helgen ha vi hunni me både smulpaj (megalätt recept hittar du här) o ugnskorv. Alltför länge sen ja ha laga "riktig" mat.

Igår titta vi på Hamilton, nya filmen me Persbrandt . Helt superbra tyckte både Nunni o jag (filmen oxå, int bara Persbrandt) även om en slapphjärna som jag fick koncentrera sig en del för att hänga me. Ikväll ble d komedi första gången på länge, Horrible bosses me bland annat Kevin Spacey o Jennifer Aniston. Charlie Day gjorde en helt superb roll, hans röst o miner va to die for . Oxå den här en riktigt sevärd film, åtm vi skratta rejält o så gillar ja när man för en gångs skull int kan gissa va som händer i nästa scen.

En sång ännu. ÄLSKAR den här låten, hans röst..

Nu ha uret skida iväg igen, tjabbbadong ti er alla o sov så gott, dröm att ni gått....

natti,

loppan

 

mor i stugan

9 juli 2012 09:40

Du ska inte ha ont samvete och gräma dej. Du har gjort vad du orkat, du kan i stället vara tacksam och glad för att du klarade din lilla familj efter tragedin du råkade ut för. Du gjorde så gott du kunde, du gjorde ditt absolut bästa. Vad kan en mänska mera? Du var ju så djupt nere att det är ett under att du orkade igenom det. Men du är inte den enda som råkat ut för sådant. Det viktigaste är att man efteråt just som ni ärligt och öppet försöker reda ut saker och ting, och att barnen förstår att ingenting gjorts av elakhet eller nonchalans.
Manolis har vuxit upp till en fin förståndig pojke, som förstår då man talar med honom. Oroa dej inte utan var glad att ni lyckats lösa några knutar och se framåt "med fötröstan" (det lät väl bra?).
Var inte heller rädd att be om hjälp i tid, det finns många som gärna ställer upp!
kram

 

vän

9 juli 2012 09:42

Du tog redan ett långt hopp då du talade med sonen och skrev detta.

 

en annan

9 juli 2012 09:44

Du har turen att ha en fin familj som stöder dig, det är mycket värt! Manolis kommer att bli en jättefin (o snygg) ung kille, han har så mycket go i sig att det nog är bra med en morsa som kan tänka i samma banor och bromsa vid behov. Jag beundrar dig verkligen för vad du orkar och åstadkommer med ditt liv och dina pojkar! Tror det blir jättebra för dig att få prata av dig med en terapeut dock!

 

lantis

9 juli 2012 09:44

Jättebra att ni pratat ut, det hjälper vardera parten! Och kom ihåg: barn förstår mycket mer än man tror, men ibland blir det förstås fel och sånt kan rättas till. Lycka till med det nya livet!

 

Klara

9 juli 2012 13:37

Jag har ställt upp alla mina cd-skivor på vinden. Tog bara onödig plats. Kör allt från Spotify nu, kopplar valfri apparat till högtalarna.

http://www.online-skor.com

Loppan

11 juli 2012 14:33

Jag har lite svårt för att göra mig av med saker, men kommer säkerligen i nåt skede att göra samma sak. Nu har jag dom iaf uppredda o ordnade ;-)

 

Morfader & Dotterson

10 juli 2012 11:13

"Så länge det finns hopp, finns det liv" sade grodan som flydde undan den franske kocken.

 

Icke-edsvuren översättare

10 juli 2012 20:50

Den maskinöversatta versionen är SUPER!

 

Micke

10 juli 2012 22:39

strongt skrivet,bra att du pratade med nunni.,som sagt,det är många som skadats dom sista åren lotta,sen får ju folk tro vad dom vill.,det enda jag kan säga att få "talterapi" är gott,bra för alla.. ps. Hamilton var skitbra,även Persbrandt :-)

 

loppan

10 juli 2012 22:49

Folk skadas hela tiden, sån e världen, men va menar du me att folk tror d dom vill?

 

Kent

10 juli 2012 22:58

Mitt favvouttryck passar ju bra här då.
"Gör som loppan lev på hoppet"
Kent från Ödeshög
(kommer nog aldrig att komma över att du kallade min kära hemby till det.)

 

mor i skogen

10 juli 2012 23:04

kul att se att du Kent alltid troget hänger med som en tröstare för Loppan då det kniper! Ha det så bra du själv också.

 

mm

10 juli 2012 23:11

inget som kanske börs ta upp på bloggen,men jag har träffat o blivit kontaktad av folk som tror att man skadat er "med flit" men så är inte fallet..som sagt inget för bloggen.. ha det gott loppz.,syynes i torsdag.,finns en massa inte folk vet om.,inte du heller..

 

loppan

11 juli 2012 12:10

menar du att d finns ännu mer? isf tror ja jag att ja gärna förblir lyckligt ovetande.

 

mor som söker sommaren

12 juli 2012 13:23

Förvånar mej att inte morfadern ännu dragit sin vits om honom som beställde grodlår på restaurang... Fast han kanske tänker att alla redan hört den tillräckligt många gånger?

 

loppan

12 juli 2012 20:14

vitsen? D va ju min Nunni d, i Bulgarien ;-) Tacka vet ja ungar som vågar o vill testa nya saker.

 

Morfadern i skären

13 juli 2012 09:07

Så det är därför han är så glad i alla grodor, paddor och sniglar vi möter! Ser dem som potentiella middagsingredienser? Tur att vi har annan mat i skåpet - än så länge!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR.    I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist   Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...