Så va vi påååååå d igen då! Ha! ha ida läst ut Snigel i sumpen o d va en alldeles förträfflig bok, faktiskt!! Den stärkte mig i många av mina tankar o känslor. Ha oxå drucki lite vin nu på kvällskvisten, o ti d pillat i mig alldeles hemskt onödigt mycke råttludd. Allt för att linjerna ska hållas på plats...

Solen den skiner, ja int nu mer men den ha gjort d HELA dan ida faktiskt. I d vackra skene ha vi vandra många kilometer o njuti av d gröna d sköna. Fy va skönt d e, ja tror ja aldri vill hem mer.

Ponde ha äti smultron, hallon o blåbär så d står ut genom öron o näsor, o mer vill han ha. Lite frustrerande för Herr dogg kan ja tro, att d aldrig går mer än några meter mellan stoppen.

Manolis o jag ha mata en äckelspinel ida. D e sant, ja hatar spindlar men men, ja måst medge, när vi kasta bromsar o annat äckelskap i näte o spindeln kom sättande så fort näte rörde sig lite, d vaaaaa lite häftigt.

Förutom allt d här ha Ponde märkt att han nu kan klättra opp på bänkar själv. Där står han sen, lutad mot borde o väljer o vrakar bland allt han int ha nått tidigare. Han tar sig oxå opp o ner från sängen själv, gång på gång på gång, för d eeeeee ju så roligt nu när man kan d. D e d förvisso, trots att d siir ut som han sku bryta nacken varje gång han dimper ner på golve.

Ida hitta ja årets första punkki på Tito som hadd biti sig fast. Hittills ha ja hitta dom alla medan dom ännu ha krälat i pälsen, o ja tror att d där Scalibor-halsbande nog hjälper. Dom kanske hoppar på när han skumppar förbi, men int biter sig fast när dom känner lukten på hans hud elä nå. Int vet ja ju, men nu e d ju en himla skillnad från ifjol, då jag säkert hamna pincetta flera hundra av honom, o nu ha en enda biti sig fast. Att d finns av dom vet ja, för efter varje länk får ja plocka 10-15st av honom. D e nog som dom säger, att den vita färger drar punkkin till sig. Stackars lilla vitling!

Nu e klockan helt hiskeligt mycke o även om ja vet att ja får sova ti 10 imo har ja dåligt samvete. Ja funderar mer o mer (efter snigel-boken) på hur o om d nånsin ska bli möjligt för mig att ha nån sorts privatliv vid sidan om mammalive den här gången...

Nattinattkramar ti dig som läser,

Loppan

Sen när ja blir gammal (typ ännu äldre) ska jag raka benena varje dag, bara för att jag KAN (har tid) (om jag nu sen int e så stel att ja int räcks ner..)

D går att diska me 12 xtrakilon hängande i hasorna (nej ja ha int gått opp i vikt, int så mycke iaf, andra xtrakilon ja talar om. Dom heter PONTUS). D går oxå att hänga byke, tala i telefon, tvätta ansikte, mejka sig, laga mat, äta, d går faktiskt att göra en hel massa me dom där gnisslande kilona som hänger me, men d blir betydligtsvårare när man ska hyvla legsen han hänger i.

Som sagt, jag får ta d när ja blir gammal, o hoppas ja int träffar nå folk me håriga ben-fobi ti dess. . . . 

stickiga skogskramar,

loppan