...bara int här. Ja e såååå lessen, men d bara blir int att blogga mer. Eller visst blir d, ska bli, ja vill ju, menmenmen. D finns för lite tid, för mycke o göra, o för lite koncentrationsförmåga. Ja e int den där som sätter mig ner o bränner iväg ett inlägg heller på 2 minuter heller, utan ja måst ha rätt tidpunkt, rätt mängd tid, rätt fiilis. Ja kan heller absolut int blogga om nån liten apa hänger på soffryggstöde bakom mig o pladdrar, elär ännu värre, läser varje ord ja skriver, d gör mig gääälen. Manlis e lite rolig. Han klagar o klagar över att ja aldri bloggar, hur han kollar o kollar men aldri kommer d nå nytt. Han vet oxå hur störd ja blir när han hänger bakom mig när ja försöker blogga. Ändå (o d här händer flera gånger dagligen) dras han som en liten magnet ti soffan när ja sätter mig vi datorn, d e nästan standard faktiskt. Högst 5 sekunder från d att ja ha klämt ner arslet i stolen kommer han sättande,  raka vägen hit ha ha, d e komiskt egentligen, åtm så här när han e på tryggt avstånd  

Jaaa, mycke ha väl hänt igen. Ponde fyllde ETT, men d kanske ja blogga om? minns int rikit mer. Vi fira d int nu, kommer att ha 35+1-kalas senare i höst. Pondus var trots d på ett stråååålande humör hela sin fölsedag, han bara giggla o gaggla o skratta o såg finurlig ut. D e så roligt me honom nuförtiden. Får han sin mat o sin sömn e han glad mest hela tiden. En rikti solstråle hela vår Ponduso. 

Ja hadd gjort 2 fotokollage på hans födelsedag, visste int vikke ja sku lägga opp men eftersom ja aldri hann blogga sen ble d ju ingendera. Nu får ni sii båda 2. D va en mysig lugn dag.

D här e d 1a ja laga, bilderna genast från mårån. Längst ner ti vänster sir ni hur glad han är när han vaknar nuförtiden. Ti höger fick han smaka på blåbärspajen o längst opp upptäckte han att han lika bra kan ta åt sig av räkosten själv, när den en gång ligger där  

Den andra går i gröööönt. Dom flesta vet kanske att ja älskar gröööönt, o sånhärna gröööna sommarbilder får mig nästan att spricka i sömmarna, så fiiiint!!

Ja o så ha han tagi sina 1a stapplande steg nu! 3-4 steg tar han, kanske till o me 5 nu, o minen i hans ansikte när han stolpar fram e helt obeskrivbar. Han ser lixom både glad, överraskad o förvånad ut samtidigt.

Ja ja, d e så mycke på gång så ja vet int va ja ska skriva ens. D händer så mycke hela tiden. Ja bestämde mig för att INTE börja jobba efter årsskiftet som ja tänkt. Som sagt, d händer så mycke, imellanåt saknar ja mitt jobb, d skulle ju oxå va ett sätt att komma "ifrån" lite, men samtidigt, hela d här året som har gått, vart ha d tagi vägen???

Dagen Pontus fyllde ett fick mig att fundera. Ett helt år, o först nu börjar man egentligen njuta av mammaledigheten. Sku d va slugt att börja jobba då? D tycker int jag. Fattiga e vi, o d kommer vi att förbli, men ja e ändå av den åsikten att om ja börjar jobba nu så kommer ja att ångra d senare. Om ja däremot blir hemma o sköter mig själv o ungarna, e d en sak som ja knappast kan komma att ångra senare i livet.

Ja ha kanske int heller berätta att ja nu äntligen ha börjat på riktig terapi, så kallad psykodynamisk terapi, där jag förhoppningsvis sakta men säkert kommer att komma underfund me vafför ja handlar o reagerar som jag gör i vissa saker, o förhoppningsvis kommer ja oxå att kunna släppa en hel del bitterhet jag går o släpar på. Ja e mycke medveten om hur jobbigt d kommer att bli, men ja e oxå helt säker på att d e värt d. D här låter kanske sjukt, men ja ha vänta på d så länge, på att äntligen våga ta tag i saker o gräva runt i d som gör ont därinne, att få d oppordnat på nå vis o kanske lära sig leva me d. Ja ha villa, ja ha bara int våga. Ibland e d lättare att sopa saker under mattan o gå vidare som dom int sku va där, endel klarar d oxå riktigt bra. För andra, såna som jag, kommer sakerna att krypa opp igen gång på gång. Då e d ingen idé att lämna dom där under mattan, dom måste tas hand om, o d ska ja alltså göra nu. Ja känner bara förväntan, förväntan o nån sorts iver faktiskt.

Nu ni, e dom igång igen på andra sidan ån. D e aura-fest på gång, nån sorts hiphop-happening va ja ha förstått. Ett jäääääVla liv dom för, o ingen höjdarmusik heller om ja nu får säga d. Men men, Ponde ha int vakna mer än ett par gånger av musiken o ja tycker ju nog om när d händer o har sig.

Ja ska iaf gå o lägga mig nu. Poplen e slut o vi ska på doggträff ti Slottsparken imo bitti.

Pussar o kramar,

Loppan

Nej, nu fick jag nog......

Brutala loppan

Här "galoppera" jag fram när ja va liten. Int alla som hadde egen häst på den tiden ska ni veta....

(psssssst, billig i drift va den oxå, o helt stall-lös!!!)

loppan

Så va vi påååååå d igen då! Ha! ha ida läst ut Snigel i sumpen o d va en alldeles förträfflig bok, faktiskt!! Den stärkte mig i många av mina tankar o känslor. Ha oxå drucki lite vin nu på kvällskvisten, o ti d pillat i mig alldeles hemskt onödigt mycke råttludd. Allt för att linjerna ska hållas på plats...

Solen den skiner, ja int nu mer men den ha gjort d HELA dan ida faktiskt. I d vackra skene ha vi vandra många kilometer o njuti av d gröna d sköna. Fy va skönt d e, ja tror ja aldri vill hem mer.

Ponde ha äti smultron, hallon o blåbär så d står ut genom öron o näsor, o mer vill han ha. Lite frustrerande för Herr dogg kan ja tro, att d aldrig går mer än några meter mellan stoppen.

Manolis o jag ha mata en äckelspinel ida. D e sant, ja hatar spindlar men men, ja måst medge, när vi kasta bromsar o annat äckelskap i näte o spindeln kom sättande så fort näte rörde sig lite, d vaaaaa lite häftigt.

Förutom allt d här ha Ponde märkt att han nu kan klättra opp på bänkar själv. Där står han sen, lutad mot borde o väljer o vrakar bland allt han int ha nått tidigare. Han tar sig oxå opp o ner från sängen själv, gång på gång på gång, för d eeeeee ju så roligt nu när man kan d. D e d förvisso, trots att d siir ut som han sku bryta nacken varje gång han dimper ner på golve.

Ida hitta ja årets första punkki på Tito som hadd biti sig fast. Hittills ha ja hitta dom alla medan dom ännu ha krälat i pälsen, o ja tror att d där Scalibor-halsbande nog hjälper. Dom kanske hoppar på när han skumppar förbi, men int biter sig fast när dom känner lukten på hans hud elä nå. Int vet ja ju, men nu e d ju en himla skillnad från ifjol, då jag säkert hamna pincetta flera hundra av honom, o nu ha en enda biti sig fast. Att d finns av dom vet ja, för efter varje länk får ja plocka 10-15st av honom. D e nog som dom säger, att den vita färger drar punkkin till sig. Stackars lilla vitling!

Nu e klockan helt hiskeligt mycke o även om ja vet att ja får sova ti 10 imo har ja dåligt samvete. Ja funderar mer o mer (efter snigel-boken) på hur o om d nånsin ska bli möjligt för mig att ha nån sorts privatliv vid sidan om mammalive den här gången...

Nattinattkramar ti dig som läser,

Loppan

Sen när ja blir gammal (typ ännu äldre) ska jag raka benena varje dag, bara för att jag KAN (har tid) (om jag nu sen int e så stel att ja int räcks ner..)

D går att diska me 12 xtrakilon hängande i hasorna (nej ja ha int gått opp i vikt, int så mycke iaf, andra xtrakilon ja talar om. Dom heter PONTUS). D går oxå att hänga byke, tala i telefon, tvätta ansikte, mejka sig, laga mat, äta, d går faktiskt att göra en hel massa me dom där gnisslande kilona som hänger me, men d blir betydligtsvårare när man ska hyvla legsen han hänger i.

Som sagt, jag får ta d när ja blir gammal, o hoppas ja int träffar nå folk me håriga ben-fobi ti dess. . . . 

stickiga skogskramar,

loppan

Ida händer d i stugan. Solen skiner o ja ha både hunni snickra lite, köra bil första gången på ÅR, o gå en megalänk me punkkarmagneten Tito o en slumrande Pondus. Hämta en megaknarrande (nästan skriikande faktiskt) retrovagn här på stugan nu så ja kan ha pondus me. Idylliskt. Grönt, grönt, grönt så långt ögat når, o man mår skönt, skönt skönt så långt ögat når.

Nunni ha haft en kompis här några dar, superlyckat!! Boysen ha haft roligt o vi andra ha fått vila örona  

Nu ska skitkanonen tvättas o förhoppningsvis sen sova en stund. Värsta natten på länge inatt, dessutom sku vi förstås opp i tid ida då vissa sku skjutsas iväg på rajjtan-tajjtan.....

Ikväll letar ja fram en sovsäck o går o lägger mig under en gran nånstans om han int e tyst .

Nåja, dess mer blir d int nu, ska försöka blogga igen ikväll!!

kramar så länge,

Loppan