Jahaps. 1a kvällen ensam hemma (ja Titling e här förstås, ti all lycka). Boyzen kommer hem imo. Igår va flickorna här o sniffa & smutta me mig. En väldigt kiva kväll. Ja e så glad över mina vänner. Tog lite bilder o vissa ble ganska roliga. Undrar va doftpinnarna viska åt Tanja, o hoppas ingen tog fel på glasen i nåt skede....tror int man sku må så bra efter d (heller...)

Ida kom sen d stora provet, att va helt ensam härhemma hela dan. D tar väl lite tid antar jag att lära sig njuta av ensamhet igen, att kunna koppla av helt o allt d där. Ja ha vari jätterastlös. Ville sova länge imorse men int kund ja, låg o vred o vände en stund, sen gav jag opp. D e skönt att int behöva tänka på nån annan, att bara va o så, men hemskt tyst o tomt e d ju. Hörde Pontus i telefonen när ja prata me Nunni, då drog en våg av saknad över mig. Bra!!! D e d ja ha vari ute efter, att på riktigt få sakna dom.

Saknar den lilla filuren, o den lite större me. Världens bästa Nunni & Pontus!!!

En vecka höstigare igen, här kommer senaste bilderna. Lönnen på gården börjar va riktigt grann o fin nu.

På balkongsidan ändrar d int så mycke, till o me våra blommor lever ännu   

Ännu en bild på lönnen, jag tycker den e så himla fin.

Titling ha ren lagt sig bekvämt tirätta me benen upp längs väggen. Lilla Titling-vitling, så skönt att se hur han njuter av uppmärksamheten han får, skönt att ha lite tid för honom oxå. Gullrumpan min.

Skön lördag ti oss alla,

soff-loppan

Några dar sen sist. D händer en del, men vi får vänta o se. Ljus finns iaf i ändan av tunneln.

Ja vill bara lägga opp en bild på den här fiiiiiiina onepiecen ja ha beställt åt Pondus. Huuuuuuuuur fin kommer int vår lilla karakarl att va i den här tror ni?   

D va lite klurande först me färger o tyger, men d här kom vi fram till o jag tycker den ser härlig ut!

D e int första plagget jag beställer av Lotta, o kommer int att bli sista heller. Lotta e en jobbkompis ti mig som syr bland annat barnkläder. Blir du intresserad kan du gå in o kolla hennes egna lilla företag Inspiration M.  Jättekiva tyg o idéer tycker jag iaf.

Där va d. Ikväll kommer T efter Pondeliino o ja ska storstäda inför Fredan. Ha bjudi hit några tjixx på lite vin o Airwick-testning. Ja e ju me o Buzzadorar Airwicks nya doftpinnar. Ska bli skoj!

Över & ut,

Loppan

En riktigt god äppelpaj ska ni få recept på nu, glutenfri o vääääääääääääääääldigt snabbgjord! Snabbäten oxå, ha gjort den nu 3 dar i rad o aldri hunni få en enda bild. Däfför baka ja ännu en ida, så här har ni den:

Ja hitta recepte på en blogg nånstans o har för mig att d va omvandlat från vanligt mjöl, så har du int celiaki kan du testa byta ti vanligt mjöl bara.

Du behöver:

2,5dl gluttmjöl

2,5dl socker

1/2 tsk salt

1/2 tsk bpulver

1/2 tsk vanilj (om du vill)

lite ingefära hadde ja oxå i på skoj

2ägg

125gr smält svalnat smör

8-10 små äppel urkärnade o i klyftor

Bred ut äpplena i en b.papperklädd rund form (lättast me tanke på disk....)

Blanda alla torra ingredienser o rör sen i ägg + smält smör. Bred ut smeten över äpplena. O jo förresten!!! ja strödde lite hackad hasselnöt över oxå på slute, ja älskar nämligen nötter.

Grädda sen i 175grader 40-50 minuter. På slute lönar d sig att täcka me en plåt elär ett papper så den int blir för mörk. Jag drog oxå ner värmen ti 150 på slute. 

Jättejättegod blir den, d blir lite som knäck överst, int lika hårt men godisgott!!!!!

kram

Loppan

D här sku ja ju ha gjort i fredags, tog nog bilderna då, men här e sån häzlä hela tiden, int blir någo till då d borde bli till. Osv....

Anyway, här e dom nya bilderna. Hösten kommer smygande. 

Första från 14/9, andra 21/9

O samma här. 

Nu e d bara o vänta o sii hur grannt d hinner bli på en vecka till.

kram

Loppan

Kan int känna att jag på någo vis behöver elär får nån tröst av att höra dom ljuva orden "du har ju själv valt d här" när jag klagar på min situation. Jag tror int ja e en jättemarrig person, ja önskar att ja int e d iaf, men på sista tiden kännes d ju som ja int sku göra mycke annat. Ja e bara så jääääää*la trött på att int räcka till, på att slukas hel gång på gång o på att försöka skrapa ihop nya krafter jag vet int varifrån för att igen orka lite till, lite till o lite till, för att jag måst, för att ja int har någo val, o så förstås...för att ja ha valt d här själv.

Visst ha ja valt vissa saker framom andra. Men hur sku live si ut ida om ja sku ha valt annorlunda? D lär ingen ska veta, d vill ja int ens veta. Ja vet att ja valt rätt, o ja ångrar int mina val, men ja tycker d e lite orättvist att säga så. D va väl int så här ja planera live, så här ja ville ha d, d kan väl ingen tro? Att ja sku klämma fram d ena barne efter d andra o sen försöka fostra d utan en pappa? Vem VILL d? Vem önskar d åt sig själv eller åt barnen ifråga? Ingen!!

Manolis e hos Bruuder sen igår, kommer ikväll. Ponde åkte hem ti M efter hundparken i morse, så att ja sku kunna gå ner i bastun o tvätta hunden. D kan ja nämligen int göra mer när ja e ensam, Pontus skriker som en gast i vagnen, d hörs ända ner i bastun. Vagnen e enda ställe ja vågar lämna honom på oxå, elär sängen då, men där skriker han lika högt. E rädd att han gör sig illa  om ja lämnar honom fritt härinne. Han har lite separationsångest på gång, så han skriker faktiskt sig rikit hysterisk, ren om ja försöker stänga om mig när ja går på vessan. Sir fram emot en rolig slaskvinter...me mycke hundtvättas...

Några timmar ledigt alltså, va gör man då? Finns ju mycke att välja på, ja tog tvätta hund, tvätta bastu efter sandsprejning när Tito ruska av sig några gånger, sen lite (egentligen ganska mycke, som ja ha skjuti opp o skjuti opp o skjuti opp) disk, ja..o vafför int baka en liten paj??? Efter d här fatta ja o lägga mig på soffan. När ja hadd luggi där en stund börja tårarna flöda. Helt utan orsak bara vällde dom fram. D e väl så att när man äntligen int kan annat än koppla av, när man helt lugnar ner sig, då  släpper allt, o då börjar jag alltså böla. Böla för att ja e så trött, för att ja int klarar av att va ensam-mamma, för att ja int e en stolt  o präktig ensamförsörjare, för att ja int orkar va behövd precis hela tiden, för att ja vill lära mig (men tydligen int kan?) acceptera att situationen e den här nu, att d kommer att ändra me tiden o d bästa ja kan göra nu e att acceptera o lära mig njuta av d. För d går ju så fort, d vet ja. D e d som gör ont oxå, just att d går så fort, så kort tid dom e små, o så fattar man int att  njuta av d o va den bästa mamman  man kan, elär fattar gör man väl, annars sku man int lida av d, men orkar int helt enkelt. 

Ha kontakta alla instanser ja kan komma på ang stödfamilj. D bästa dom kund komma me på socialen här i stan va puisto-toiminta, alltså olika parker dit man får föra barnen för nån timme nu o då. Väntar nu på att rådgivningen ska ringa imo o berätta hur vi går vidare. Ja fattar int, man ska på riktigt va så slut att man typ e ti fara för sina barn (el sig själv) före man får hjälp! E d så d ska va? Har fått höra hur d finns så många som behöver hjälp (jo d gör d säkert) o andra har d så HIMLA jobbigt (jag måste förstå att dom måste prioritera) o bla bla bla, o bla bla bla. Nu förstår ja allt d där, o att d säkert finns andra som har d mycke mycke värre än jag, men jag förstår int att d ska måsta gå så långt för att man ska få nån hjälp. Om man själv inser att man behöver hjälp o att d sku va i allas intresse, vafför e d int lika allvarligt, lika akut? elär som om grannarna ringer in o klagar för att dom typ hör att man slår sina barn. Då blir d nog liv i luckan. Ska d måsta gå så långt då??? på riktigt???

Nä, ja blir så arg, o frustrerad, o lessen, att d va tur att Nunni ringde mig precis nu. Nu ska ja ta en bit paj o fortsätta tycka synd om oss, lite iaf...

kram,

Loppan

Ä

N

T

L

I

G

E

N

!

!

!

!

har jag hittat ett tuggben som duger åt Tito. Dessutom ben som han faktiskt får gnaga en god stund på före dom e historia. Han har blivi otroooligt kräsen när d gäller tuggben o d e ju synd. Ben e ju bra både för tänder o munhygien, o funkkar dessutom lugnande som tidsfördriv. Ha testa en MASSA olika, olika färger, olika former, olika hudar, olika fyllningar, olika märken, ALLT! Allti samma "om jag nu måst-min" när han slokar iväg me bene i munnen, om han ens tar d. Nu strutta han iväg hur glatt som helst, bolla lite me d o la sig sen bekvämt på balkongen o gnaga. Där har han luggi närmare 2 timmar me d nu, o ännu e d int slut!

Jag beställde dom här från Zooplus. Märkte först när jag fick hem dom va dom består av, bull pizzles förstås, ni kan ju gissa va d e........

Se bara va koncentrerad han va, märkte int ens att jag tog bild!

Har haft bull pizzles förr, alltså tjursnoppar . Han älska dom me, probleme va bara att dom försvann snabbare än jag hann blinka. Alltså ingen rikti nytta varken för tänderna eller som tidsfördriv. Dom här e inrullade i pressad oxhud (har jag för mig) o det tog eeeevigheter före han ens kom in i pakete. Skitbra!

Nåja, nu vakna lillfis så slut för mig här,

KRamar,

loppan

Idag när jag plocka fram kritorna o blocket börja Pontus studsa i sin stol. Han skratta o tjoa så han knappt fick andan. O vilka framsteg, ida blev pappre nästan fullt.  

Nu tibax ti äpplena.....

L8

Men jag mår faktiskt illa ännu. Konstigt, jag brukar int va så här känslig...

Här satt vi i godan (t)ro o åt kinapuffar jag o Nunni, medan Pondus sov. Hadd klämt i mig en hel del när ja la märke ti någo som rörde sig på botten av burken . EN LARV!!!!! Ble förstås hysterisk o börja kolla. Jo där fanns flera, små vita äckelslemmisar me bruna huvun, o d va just på puffarna dom va, till o me inne i endel puffar hitta ja larver!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ja ha alltså äti larver . Märkte ju nog någo som likna nät elär tråd medan vi åt, men som ni säkert gissar tänkte ja bara dom vanliga hundhåren (o dom orkar man ju int ens försöka få bort mer, man ha väl vant sig). Men d va d alltså inte........

Fy fasiken va illa ja börja må, till o me så ja spydde!! o d händer int ofta. Nä fyy va d äcklar mig, att sätta i sig såna små levande kräk. Känns som d kryper i hela mig, o me jämna mellanrum får ja kalla kårar o pälsen står rakt opp. UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUSCH!!!!

Va lärde vi oss nu av detta? Jo, så klart, godis ska inte sparas, d ska ätas opp!

Nu ska vi iväg o plocka äppel. D d mask i dom kommer ja att springa hem skrikande.

Hej svejs från,

Larviga Lotta