Att få tag i början, hitta ändan på nystane, va man nu sen än ska kalla d, när man vill börja blogga igen, d kan va JÄKLIGT svårt. Åtm för mig. D e d som e d tokiga (en av sakerna) me att blogga så sällan som ja gör nuförtiden, man kommer int igång hur mycke motivation, inspiration, ideér man än har. Bloggar man varje dag, elär så gott som, då tappar man lixom int bort trådändan imellan....

Ida på dan (förstås en tidpunkt då d va helt omöjligt för mig att sätta mig ner o blogga) hadde ja väääärldens inspiration o iver att sätta igång me bloggarna, både den här o Titskis, o ja bestämde mig för att ikväll ska d ske, o här sitter ja nu, efter minst en halvtimme onödigt flummfladder i gamla bilder o annat oväsentligt. Att d ska va så svårt!

Nåh, ja tänkte göra d här ti nån sorts overview över den senaste tiden, utan att gå in för mycke på detaljer. D blir en hel del bilder oxå, dom säger ju en hel del dom me  . I vikke fall som helst e ja glad för att du läser o för att ni som ännu hittar hit gör d. Ja tror o hoppas verkligen att mitt bloggande småningom blir mer regelbundet.

Var ska vi börja nu då? Känns som ja ha lämna bort så mycke i o me att ja int ha blogga alls, va vet ni nu om va som händer här? o va vet ja själv heller egentligen ha ha. Nä, men allvarligt talat, vintern (fast nu kan man väl småningom börja tala om vårvinter eller?) har bestått (och består) mycke av hund d här åre. Ja ha bestämt mig för att satsa mer på doggen i huse. Delvis för att han behöver o e värd d, delvis för att ja själv njuter av d, o d e va ja  ursprungligen had in mind när jag ville ha hund. Bättre sent än aldrig. Alltså, mycke länk, lek, hundsällskap, skog o träning (mer om vår träning o saker som har me d o göra ska ja försöka få opp på doggens egna blogg ASAP.

Nu blir d mycke bilder ja vet, men dom e så fina, o ja tycker om att ha me bilder här, så nu blir d så.

En annan sak som värmer mitt hjärta just nu e att se hur doggen o minstingen i huse börjat komma varann mycke närmare. Tito va lite skeptisk när Ponde börja röra sig. Ponde va ju onekligen på doggen HELA TIDEN oxå, utom när ja satt Tito på andra sidan grinden så han sku få lugn o ro förstås. Han kunde säga ifrån ganska ordentligt, men aldri värre än att han morra (gjorde klart att han inte gillade situationen) o gick bort, men iaf. Imellanåt tyckte ja nästan d verkade som att han inte tyckte om den lilla. Samtidigt ha han hela tiden vari väldigt vikti me att tex hälsa först på minstingen när man kör in me vagnen, kommer ut från butiken e.d En himla massa pussar varje gång. Nåja, nu när han vant sig vid att den lilla faktiskt tar sig fram på egen hand, o kanske oxå gör d me lite säkrare tryggare rörelser (o förstås int heller mera e rikit lika fascinerad av doggen) tycker jag tar han d me ro. Mycke sällan han morrar åt Pondus, int heller går han bort lika ofta, utan ligger lugnt kvar oxå när Pontus e överdrivet närgången, baby-hårdhänt och när han använder Tito som trappa för att komma upp i soffan (!). Han vågar oxå leka me Pontus när han för hundleksakerna åt honom, försiktigt men iaf. D gör mig så glad så glad att si. 

Pontus älskar att va ute o ja försöker va ute me bara honom oxå, utan att d allti e doggen som ska få springa, leka osv. Ibland e d skönt att lämna Tito hemma o gå ut me bara Ponde. Ja känner mig ibland (sa d åt en kompis en gång när vi satt på hennes veranda o drack ett glas vin) som en hök när ja sitter o spejar, än över Ponde än över Tito, o att gå ut me bara en av dom i tage e faktiskt rikit lyx! 

Me Pondus på gården.

Mitt grönhetsdille håller på o ta över här hemma . Ja ha allti tyckt om grönt, men nu ha d lixom vakna igen. Ganska roligt.

Just d, o så hitta ja just när ja satt o fladdra en gammal bild på vårt vardagsrum, som kan va lite rolig o jämföra me den förra (den gröna)  . Så här såg d ut hos oss för några....3-4-5 år sen...

Va mera? D rullar på. Remppan i huset har börjat (bara i bastun o tvättstugan än så länge) o i sommar nån gång ska vi ju ut härifrån....vart vi ska ta vägen e öppet ännu . Känns ganska hopplöst när ja börjar tänka på d o däfför ha ja bestämt mig för att förtränga d så länge. Vi bor ändå i Finland o nån risk för att vi hamnar på gatan lär d int ska finnas. Men ja, i samma veva ska ju Ponde börja på dagis o jag börja jobba igen, så d kan bli liiite rörigt.. . .

Manolis ha precis haft provveckor o vi ha läst o förhört o traggat på som små havreflarn. Riktigt jobbigt imellanåt, men jag tror d bar frukt. Han e duktig, om än lite bekväm av sig, men d får man ju skylla på åldern. I övrigt tycker ja vi har d bra nu, småtjaffs o mitt eviga gnäll förstås, men inga stora strider på länge.

Igår lekte vi lite o här e resultaten. Shit alltså va ja skratta, tårarna bara spruta o Manolis trodde ja va full. Vet int va ja fick för fel, e kanske bara otroligt lättroad?

Oj, tänk, nu ha ja blogga , o va långt sen!!! Tänkte ja sku ta Titos blogg oxå ida, har så mycke roligt att berätta, men men....d blir ju huuur sent som helst om ja börjar me d här ännu.

Nu va d snipp snapp här åtm, gonatt på er o tack för stunden!

loppekramar