Kom på en rolig idé ida efter mårånlänken. Grävde fram en gammal telefonkatalog o nu ha ja rita opp länken vi gick. Den tog lite på en timme o va så skööööööööööööööööööööööööööön! Ibland gör d så himla gott att bara vara ute, gå o gå o gå o låta tankarna fladdra.

Tack o lov har ja en unge som orkar sitta i vagnen oxå, hur långt vi än skurrar på  . På vägen tänkte ja sätta mig en stund, men d va lättare tänkt än gjort...

Just d, o länken, den såg ut så här:

Såg ett gäng helt sjukt snygga istappar som ja int kund låta bli o föreviga. D enda som saknas på bilden e solen. Vitsi va fint d sku ha vari! Ett verkligt konstverk.

Sen slog d mig att d e Tisdag. 9e Tisdagen på raken som ingen pappa dyker upp. 9 VECKOR! D får mig o må illa. I början tänkte ja d va ett misstag, man kan ju glömma, till o me att meddela. Men sen, när veckorna gick...fatta ja. Elär fatta gjorde ja nog int, d kommer ja aldrig att göra, men jag insåg. Jag tror att den insikten ha påverka mig en hel del, där djupt inne nånstans. Ja gör mera nu, försöker mera, försöker desperat hålla oppe nån sorts familjekänsla (den där ja allti ha sökt efter men aldri tycks uppnå, en fånig, kanske naiv, bild me mamma, pappa, barn, en brasa som brinner o te o semlor o alla runt samma bord, någo ditåt). Försöker hitta på saker att göra alla tisammans, saker som passar både Pontus o Nunni. Int d lättaste alla gånger me 10 år imellan, men d går. O om viljan finns... .. 

Ändå känns d ganska konstigt, att hans pappa finns därute men int för honom.. Hur kan d va så? Mitt hjärta går i tusen bitar o ändå, samtidigt, får ja int låta d get to me. Ja finns iaf här för mina barn o d e allt jag kan.

När Momi ännu levde va ja ganska ofta där övernatten. Ja älska att va där, o vem älskar förresten int att va hos sina morföräldrar? Ja älska prickiga täcket, att bada badkar o att dricka kvällste, ja älska klockan som slog i vardagsrummet, ja älska lukten i hissen, att gå ner i källarn me Momi efter sylt, att gå o handla tisammans....

Ja vet nu hoppar d här från mårånlänkar o försvunna pappor ti min bortgångna Momi, men faktum e att ja ha tänkt på henne så mycke sista tiden. Nästan som ett söndagssyndrom. Många söndagar när vi ha vari ute på mårånlänken ha d slagi mig (vet int va d e me söndagar faktiskt), hur mycke ja saknar henne, hur ja önskar att hon sku leva ännu så vi kunde styra ditåt varje söndag o hälsa på. Nåja, d va en annan sak, tibax ti kvällste´t. Hos Momi dracks d alltid kvällste, hur proppmätt man än va (för att man hadd äti för högst 2 timmar sen o efter d säkert fått nå gott att knapra på medan man titta på tv). Kvällste sku d va! O hur mysigt va d int att sitta där runt deras köxbord (på stolarna som nu står i vårt kök) o äta smörgåsar o dricka silverte. Starka minnen o stora känslor. Nu ha ja försökt införa samma sak här hemma, kvällste. Bakar ibland nå snabbt så vi får ugnsfärskt bröd. Kan ju int tala för ungarnas del men ja älskar den här stunden. D blir en skön avslutning på dagen att sitta tisammans o ta d lugnt en stund. En sista bild ännu, på Gumman o Momi i köxsoffan, o nere i hörnet ser ni Manolis 21 dagar gammal.

kraaam

 

Systern i Karis.

19 februari 2013 15:31

Hej vännen!
Roligt att du hittat inspiration och tid att blogga igen!
Visst känner man igen dina känslor,ibland blir minnen väldigt starka och man blir melankolisk och sentimental...känslig ha man fått höra att man är;-).
Fint ändå att man har såna vackra minnen att tänka på ibland men Livet går ju vidare och vi gör nya minnen varje dag.
Ofta är de just de där små,i någons ögon oviktiga stunderna som man efteråt minns och saknar.Känslan av samvaro,kärlek,trygghet...sånt som varje mänska borde få ha tillräckligt av i sitt liv.
Vissa minnen och seder kan vi föra vidare,lära ut åt andra och vissa sparar vi bara djupt därinne för att ta fram ibland då vi känner oss små och melankoliska.
Ha det bra hälsar hon som dagligen promenerar omkring i Momis hemtrakter fylld av känslor och minnen:-).

Loppan

21 februari 2013 11:52

Ja just d, ni sportlovsfirare :-) Ha d så skönt!

 

mor i skogen

20 februari 2013 17:24

Nu får jag bara sååå ledsamt efter momi, jag också... Snyft, snyft! Tror du hon saknar oss hon också, där hon sitter uppe på sitt moln tillsammans med moffe och Atti?

Loppan

21 februari 2013 11:51

Haha, där sitter hon nog, me arthur o gumman på varsin sida o smusslar i gumman sina digestivekex (som hon allti gjorde när hon trodde ja int såg, trots att hon visste att gummans mage ble dålig) :-)

 

momins dotter

20 februari 2013 17:26

Ni hade ju lyckan att ha världens bästa momi! kram

 

Moffens dotter

20 februari 2013 17:28

Ni har väl inte glömt att ni haft en underbar Moffe också, på sitt eget lilla sätt?

 

Ödeshögen i Umeå

20 februari 2013 19:01

Jeee du ha börja skriv igen. Rooligt.

Loppan

21 februari 2013 11:49

Jopp, ska försöka hålla d oppe nu bara. D e ju så roligt att blogga, o ännu roligare att märka att folk ännu orkar hitta hit :-)

 

Betrakterska på håll

21 februari 2013 09:58

Pappan ännu kär i Mamman, men då Mamman gjort klart att hon inte intresserad av Pappan längre, brydde sig Pappan inte mera om att hälsa på Barnet heller?
Köper Mamman den logiken?

Loppan

21 februari 2013 11:49

vi köper ingenting:-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR.    I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist   Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...