Nästan en timme nu sen jag fick höra d, men hjärnar vägrar ta in d helt. Ändå förstår den d vet ja för alla mina hår står på ända som sekunden ja läste d. Kan bara int fatta, eller acceptera e väl mer rätt ordval. 

D blir inge roligt inlägg d här men just nu bara måst ja få skaka av mig lite. Så många tankar ha flugi igenom mitt huvud, som hur glad ja e att Manolis trots allt mitt marr ännu inte bett grannen hjälpa honom fixa i ordning cykeln så han kan börja ta den ti skolan, hur skört o litet livet egentligen e. Allt kan ändra på bara några sekunder, o aldri bli sig likt mer, o att man, trots att d e jobbigt o tungt, har ett fint litet liv som man ska ta vara på o njuta av, varenda sekund! Bry sig om dom man bryr sig om, o verkligen visa d, imo kan d faktiskt va för sent. 

D hände en olycka här i stan igår. En kvinna i 30-års åldern blev under en lastbil/långtradare o dog omedelbart. Jag stod henne inte särskilt nära, hade träffats några gånger, men det var meningen att vi skulle lära känna varann. Hur lite ja än kände henne tyckte ja om henne från 1a stund. Me endel människor känner man genast var man har dom, ni vet säkert va ja menar. Jag kan inte ens begripa hur d känns för er därute, ni som va me henne dagligen. Ja vet hur mycke gott hon gjorde, o hon hade så mycke kvar att göra..

Mina tankar e hos er som sörjer, o hos henne där hon vilar   

L8

 

Johannes

22 maj 2013 12:47

Kram

 

Muminmorfar i Nagu

22 maj 2013 13:30

Det är alltid hemskt när det händer i ens närhet. Ännu mer hemskt när det är en ung människa som dör "alldeles i onödan". Kramar!

 

hon som åt en god lunch på l+ Escale

22 maj 2013 16:29

Det var väldigt väldigt ledsamt och tragiskt. Mitt i sorgen får man sej i alla fall en tankeställare och kommer att tänka på hur mycket fint man har att ta vara på. Man vet ju aldrig hur länge man har lyckan att ha det. Det gäller bara att komma ihåg det. Stor kram!

 

Landstanten

22 maj 2013 20:28

Vi vet ju ingen när vår tur är kommen att försvinna - och bra är det. Mana borde ta vara på varje dag man får och försöka se något positivt och meningsfullt i allt som sker.

 

Potatismos om ens det

22 maj 2013 23:03

Det väcker så många känslor hos så många. Också hos dem som inte kände henne särskilt väl. Det är sorg över ett förlorat liv, över ett leende som är borta, ett gott och kreativt arbete. Det är medkänsla för dem som gråter fast de nästan inte förstår varför. Det är sorg för dem som förlorat nåt stort och viktigt. Det kommer tankar som anknyter till det egna livet, det som ännu ÄR. Det är en smärtsam påminnelse om att allt vi har är till låns, på obestämd tid.

 

systern

23 maj 2013 07:38

Visst är det tragiskt och visst väcker dessa händelser alltid känslor.Man funderar över sitt eget liv,dem man älskar och bryr sig om.Man vet aldrig när det kan vara sista gången.Sista gången man träffas,talar i telefonen,kramar om sina barn,kysser sin älskling,går ut med sin vovve...man vet aldrig.
Det är i slutändan så lite vi kan påverka även om vi försöker ta vara på oss själva och varandra.Ödet spelar sitt eget spel och där har vi inget att säga.
Vet att det finns mänskor med stor sorg därute just nu.Mänskor som har svårt att le fastän solen värmer och vi går mot årets ljuvligaste tid.
Jag önskar er ork och kraft att ta er igenom er sorg.
Hur svårt det än känns nu, så fortsätter ändå livet och en dag kommer ni att le igen.
Resten av oss ska försöka se det goda i det vi har,kanske klaga lite mindre och njuta av Livet så länge det varar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR.    I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist   Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...