Hejsan hejsan,

D börjar närma sig 2 månader sen ja logga in på bloggen sist. Fy på mig ja vet, men finns d ingen tid så finns d ingen tid. Tid finns d väl förresten, men den rullar på alldeles för fort o d finns allt för mycke o göra. Vi ha hunni me massor dom här veckorna. Alltså d va ju precis när ja hadd börja jobba ja blogga sist!! Nu känns d som ja int sku ha gjort annat än jobba huuur länge som helst. Skönt egentligen. Ja trivs där, som fisken i vattnet. Dom andra skrattar åt mig när ja under veckosluten går o längtar efter måndagmorgon, o på jobbet skrattas d när ja drar en lättnadens suck varje gång ja stiger in där. 

Vacker vy på väg ti dagis o jobb.

Ja trivs hemma d e int för d. D e bara så jäkla jobbigt från o till. Sååå mycke som ska göras o kommas ihåg hela tiden, o alla som behöver mig, o mig, o bara mig. D blir lite överväldigande. Sen att ja dessutom int kan nöja mig me d ja åstadkommer utan allti ska morkka mig själv för att ja int gör mer eller bättre gör d ju int saken lättare precis. Men ja börjar bli bättre på d där. Kanske terapin gör nån nytta, för stundvis känner jag mig riktig nöjd o belåten över va ja åstadkommer.

Veckorna som gått då? D ha blivi höst kan ja börja me att tala om för er om nån ha gått o missat d. Förra veckan fick vi gräva fram vantarna, o igår köpte ja en hel hög vinterkläder åt Pon på Kirppis. Vi har haft snuva in the house mest hela tiden sen dagis-start, o några otroooliga trotsattacker ja trodde bara existera i böcker o parodier. Kan skratta åt d nu, men nätterna o mornarna (o dagarna o kvällarna...) när Pon bara ha farit fram här o skriki o spotta o kasta saker omkring sig o vägra göra typ allting utom just skrika o slå, då ha d int vari lika lustigt. Int bara en gång vi båda ti sist ha sutti i varsitt hörn o bölat. Ja just d, så fick han för sig o matstrejka oxå. Han, ungen som äter som 3 hästar (gärna så ofta som möjligt o så mycke som möjligt) vägrade alltså helt plötsligt äta. Å d roligaste (NU, int då!) va ju att han åt precis som förut, till o me lite bättre, så fort jag int va me. Ungefär 1 vecka pågick d här, han rörde varken mjölk eller mat här hemma. Frustrerande som fan ti en början, men sen när ja kunde rela lite o sluta bry mig om d, duka varken fram för honom eller ba honom ti borde när vi andra åt, då tröttna han ganska fort.

utmattad efter ett rejält trots-skov.  

Potteriet som ren gick så bra ble d oxå slut på. Han kunde säga pottan o bränna iväg mot den, ända tills ja sa jo, vi går på pottan, o följde efter. Då va d tvärstopp o INT!!! o han la sig på golve o bara skrek eller sprang iväg åt andra hålle. Huh huh! Nu går d lite bättre igen, mårånpottan går han me på (för d mesta), men vi tar d i små steg, hur frustrerande d än känns. Hitta en stor påse plastdjur på kirppis, o den mutar (jo, jag gör d) ja honom me. Ett nytt djur ur påsen varje gång han lyckas på pottan. Han gillar djuren o tjoar glatt när han får sticka ner handen o välja ett åt sig, men envis d e han den ungen, suck....

En av hans nya idéer e oxå d här me sovandet. Han ska INTE sova, o åtm int där jag ha tänkt att han ska göra d. Snabbt o ljudlöst klättrar han ur spjälsängen o sen kan man hitta honom precis var som helst, i full fart me precis va som helst. Igår kväll stack han en penna i öga, ble sen så rädd att han pissa ner hela min stol. Dom flesta mornar hittar ja honom me min dyna i Titos säng, en morgon låg han i soffan o sov ti text-tv. En annan natt steg ja opp när han varken va i min säng eller i Titos, då hitta ja honom på golve tamburen, me mitt nattlinne knycklat under kinden. Hå hååå ja jaaaaa.

hur populär e inte den hundsängen???

Men nu ska ja int skriva bara negativt juh! D finns en hel del goda stunder oxå, o stundvis har vi d riktigt mysigt. Som igår kväll när han va så trött efter allt spring i idrottsparken att han faktiskt låg breve mig i soffan flera minuter. D va mysigt, förutom när han dunkka huvu i min näsa så ja trodde näsbene gick av. 5 minuter senare slog han nån annan kroppsdel i min läpp så den sprack. Han e lite adhd hela ponde, men nu blir d säkert bra ti slut.

På Dagis e han omtyckt. Väldigt me på va dom än gör, leker me alla o ÄTER SÅ DUKTIGT  . Han älskar o va ute o d roliga me Pontus e att han e så social o öppen. Var man än e me honom ler han mot folk o hälsar på alla. 

Imo bitti börjar vi me den dagliga ritualen hälsa på babyn i Samppisparken.

Slut på lugne, nu ska här lekas o läsas för hela slanten. Ett recept ännu. Ha nämligen äntligen hitta d perfekta recepte på glutenfri pajbotten. Ha testa o testa o testa o alla blir bara mjöliga o spröda o flottiga. Den här blev helt super, lite vääl knaprig kanske men d va mitt eget fel då ja glömde den o förgräddas i nästan 20min.....

GLUTENFRI PAJBOTTEN

-75 gr margarin

-3dl glutenfri grov mjölmix

-1tsk psyllium

-1dl rahka

-lite riven ost

Blanda allt o kavla ut mellan bakplåtspapper. Jag använde en me löstagbar kant. D blev en fin hög paj, degen håller formen bra utan foliekant. Ställ i kylen 30min o förgrädde sen (nagga) 10 min i 200grader. Fyll och grädda 30-40min i 175grader. 

Heisulivejjj!! Hörs igen kanske om en månad elär så   

Loppan