Nej undrens tid har just precis anlänt. D här kunde ja aldri tro. Jag har beställt TANDLÄKARTID!!! elär int eg beställt, men åtm satt mig i kö. Uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuh, känner mig nästan euforisk. Så många månader som ja gått o tänkt att NU ska ja göra d. Vuxenpoängena bara bubblar fram  

E hemma me Pon ida. Han börja hosta igår, såndärn djup hemsk skrällhosta som han allti får så fort han blir lite förkyld. I övrigt e d inga fel på honom, lite trött kanske, men me den där hostan kan ja int föra honom ti dagis. Vill int ens. O som ja har kämpat me mig själv i den dunkla natten, för att övertala mig själv att bli hemma alltså. E rikit stolt över att ja lyckades. Pon sov i min säng från 4 ungefär. Han låg där så lugnt o tryggt o snusa breve mig, men hosta till så d gjord ont i hela mig imellanåt. Så ja paja honom en liten stund varje gång o han somna om. Ja tror ja slumra me ti sist, o när ja öppna ögona igen låg han där den lilla snusmumriken o paja mig på pannan!!!  

Va ut me doggen en dryg timme i morse iaf, d e ju lite pakko på. Klädde på honom ordentligt o så gick vi ti Kuppis o titta på fåglarna. Dom säger ju iofs att frisk luft e bra, o ja hade ju int rikit någo annat val än att ta me honom ut heller så...

I Kuppis va d kul. Där e massor me fåglar igen. Pon älskar dom (o d gör Tito me...) När vi gick där o strosa for tankarna tibax ti tiden då ja va mammaledig. D känns som såå länge sen, men ändå int alls. Lite konstigt faktiskt. D e me ganska blandade känslor man minns den tiden. Mest positiva nog, men visst va d jobbigt oxå. D blir ju så himla intensivt när du e mamma, mamma o mamma. O mamma, mamma o mamma.

Ja ångrar int en sekund att ja va hemma så länge som ja va, men ja tror att man för att va d behöver mer egentid. Man måste helt enkelt få ladda om imellan om man ska orka va den man vill för sina barn. Ja ha blivi mycke bättre på d där, att skaffa egentid, äntligen! D e ja så glad för! Jag märker varje gång hur gott d gör åt oss alla. Ja tror faktiskt vi ha hitta en ganska bra balans här hemma nu. D känns så.

Kram,

Loppan

 

En vän

20 november 2013 21:00

Skönt att höra. Kanske livet börjar le mot dig också - äntligen - efter alla stora besvikelser?

 

loppz

21 november 2013 09:59

Nåjo, bara besvikelser har d ju int varit ;-) Förresten va d int doggen ja klädde på när vi va ut den där mårån :-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR.    I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist   Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...