Hej igen,

Hadd ju tänkt blogga en hel massssssa om vår resa, men just nu känner ja att d får vänta lite. Allt måste falla på plats först. Ida ha hela dan gått till att hålla ögonlocken oppe, att hänga me i svängarna efter pondus, plus att hindra Tito från att äta opp Pondus nya leksaker från Kattegatt. Han tycks va helt säker på att d e nya pipleksaker ja köpt åt honom . D känns lite som vi sku ha vari borta flera månader, som ja aldri förr sku ha haft hand om d här hemme me allt d innebär. Myskot! Anyway, Nunni sov som en stock på förmiddan. Int en, int två, utan över TRE timmar!!!

Mitt i värsta solgasse låg han, me huppare o hela munderingen på sig. Måtte ha blivit svettigt....men d verka int störa särskilt mycke.

Pontus har pappadag på Torsdagar, så d ble int så mycke babymys för mig ida som ja hadd tänkt mig. Kanske lika så bra, ha vari SKITtrött. Trodde ja sku somna stående typ medan Ponde sov dagssömn. Borde väl ha gått o lagt mig ja oxå men ja tog en dusch iställe, o ble lite piggare. När pappzen kom rände jag o Nunni ti butiken för o handla hem lite midsommarmat. Kommer antagligen att va bara hemma, skönt me lite lugn o ro, men mat måst man ju ändå ha, o nå gott kanske, när d nu en gång e midsommar. Efter d rände ja vidare ti åkanten för att träffa världens bästa Mari. Vi picnica en stund, catcha up o bara hadde d bra, tills vi ble antastade av en gammal spurgu som vi sen tvingades lyssna på ja vet int huuur länge. Ja stängde av (ha lärt mig d av Bondmoran) o njöt av utsikten så länge. Visst har vi d fint här vid ån?

Nä nuuu, ja vet ja e tråkig ida, men nu bara måst ja pissengehen me dogge så ja slipper i säng sen. E dööööödstrött! 

En liten sak bara, ha fundera mycke på bloggbussen. En sak e så konstig. D kändes så himla overkligt innan vi kom iväg. Nu e vi hemma igen efter en underbar oförglömlig resa, men d känns lika overkligt fortfarande!! Ska d va så???

natti,

Loppan

NU e oxå vi hemma. Jeeeesus vikken dag igår, vår chaufför på bloggbussen va så himla hyggli så han körde ju oss ti station i Göteborg, inga problem där. Vi kom oxå på ett tåg (där visserligen näte sööööög, därav inga blogginlägg) o hadd fint me tid att ta oss ti hamnen. Va ja int hadd tänkt på va att Silja går från Värtahamnen (hoppas d e så den heter) o d e mycke längre dit än ti vikingterminalen. Så vi tänkte hoppa på en buss som gick 18.00 från Vasagatan i Stockholm. Tåge va alltså framme 17.50 Märk, ja skrev att vi TÄNKTE göra d här alltså....

Efter att ha sprungi opp för 13 trappor me kappsäckar o ryggsäckar o allti kommit upp på fel ställe av Vasagatan gav ja upp (JAG GAV UPP!!!!!) o vi hoppa i en taxi. Billigt ble d ju int men ja hadd ju reservera lite extrapengar just för  sånhärnt o d kändes bara rätt att så fort o enkelt som möjligt komma ti hamnen o bara få sitta ner o vänta lite. Lite konstigt me tanke på att vi just hadd sutti 3 timmar på tåge, o före d flera dagar på buss  , men men, i nå skede tar tröttheten bara över. NU e vi alltså iaf hemma, sitter här o sir på högen ja har framför mig, foton, biljetter, brochyrer, program, armlänkar, godispapper, klistermärken.. .u name it! Ha tänkt fixa en liten "bok" om vår Bloggbussen-resa, me bilder, minnen ditt o datt. Ja, igen en av dom här sakerna ja ha TÄNKT göra...  

Just nu blir d dock inte, för NU ska ja lyfta gumpen från stolen, grabba min minsta lilla prins (den äldre sover ÄNTLIGEN!!!)  o slänga mig på sängen me honom o ha lite barnsligt skoj. E d nånting ja ha lärt mig av bloggbussen e d faktiskt just d, ja tror o hoppas iaf att ja ha lärt mig att släppa tage liiite, att va lite barnsligare lite oftare.

Minstingen va lite på sin vakt när vi kom, int alls lika hjärtligt glad som den här:

Kan förstås ha nå o göra me att vi va hemma typ 7 på mårån, o han verka ganska så mosig när vi stega genom dörren.

Ti sist piggna han till iaf, o börja nästan se ut som om han sku ha kännt igen oss ha ha, men lite fjär va han nog.

Fick muta me lite souvenirer från Kattegatt  

Ja har såååå mycke att berätta, sååå mycke fina bilder. Risken finns att ni int får läsa om nå annat än vårt Bloggbussen-äventyr nu på en lång lång tid , för gud va roligt vi ha haft, vilka vänner vi ha fått (för livet hoppas ja) o vilka minnen o upplevelser. Helt otroligt e d. 

Men nu alltså, barnsligt baby-skoj ti omväxling!!!

kramar o JÄTTESTORT TACK ännu en gång ti både STENA LINE, TWINGLY & ALLA VÅRA RESELEDARE!!! 

Ni har varit helt suveräna!!!!!

loppan

Ha ha! här kommer ett mini-inlägg. Bara ett tips ti alla som känner Bondmoran (tror hon heter Charlotte på riktigt?). När hon blir så där riktigt sur (så där sur som bara Manolis kan märka...) då finns d några enkla små steg att snabbt få henne glad igen.

1. Bondmoran på vippen ti o somna, naturligtvis "sur" (d e hon ju alltid...). D blir hon tydligen när hon ger sina meduciner ti våra pojkar istället för att poppa dom själv....                                                                                                                                                   

2. Rusa då fram ti henne, o släng snabbt en indianskrud (??) på hennes hjässa. Titta, hon a) vakna!! o b) ler lite tror jag...

3. Tadaaaa! när hon sen ännu får en yxa i handen, då e lyckan komplett!!!!  

Där va d, tjingelinggg. Nu ska vi fortsätta försöka ta oss hem, ti dom små o kära. Känns konstigt. Bloggbussen va så rolig, o gick så fort, men ändå kan ja nästan känna lukten av pontus ren, ni vet den där lukten av baby (ja stunderna då han e varken nerspydd elär oppskiten). Doft heter d förresten på "riktig" svenska. Lukt e äckligt, e d int så? ja ja, den där luktdoften iaf, av liten liten pysmys-baby, snuspys i nacken o mjuk babyhud, glada stora framför allt äkta leenden o gigglande ärliga skratt,  precis lika ärlig e förstås gråten när den kommer, men men, den hör ju bara till, så enkelt e d. 

D e vår Ponde d, skratt o gråt o mys o pys o skit o lukt o äckel o päckel. Gud va ja älskar den ungen   

Kram, 

LoppaN

Ja ha lixom int fatta d. Vår härliga resa me Bloggbussen börjar närma sig sitt slut. Usch, fy nej, "vill int hem" kan ja ju int säga att ja sku känna, ja saknar mina minsta klimpar som öknen saknar vatten, men men, d ha gått så fort d här. Vi börjar just först komma igång me Nunni. Dom här dagarna ha gått ti att stimma omkring på övervarv o stressa, nu börjar till o me Nunni lugna ner sig. Nu vill vi bara fortsätta. Fortsätta ha roligt, resa omkring, se, höra o suga i oss nya saker. D ha vari helt perfekt!

Ida börja vi dan me besök i regnskogen. Randers regnskog hette ställe, o bestod av 3 jättestora glaskupoler. I dom kunde man traska omkring o titta på fritt gående ödlor, fåglar, fladdermöss o kackerlackor. D fanns oxå fiskar, ormar, apor, sköldpaddor, you name it, en massa fina djur! Ni kan ju gissa hur häftigt d va att gå i en halvdunkel grotta där fukten bara dröp om en medan fladdermössen ven kring örona o man fick akta sig för att int trampa sönder dom gigantiska kackerlackorna. Nunni va (igen en gång) i EXTAS! Ja undrar (elär så int..) hur många kackerlackor han ha smuggla me sig.... .  ..

Märk guidens min på sista bilden. Annars en supersöt en, int för att ja förstod mycke av va hon sa men..  

På väg hem trodde vi d sku bli glass o kaffe nånstans, elär d sku d alltså. D vi inte visste va att vi sku få slippa ner i världens häftigaste kalkgruva o museum, two in one. Thingbaek Kalkminer

Kallt va d, APKALLT! Man fattar ju int o ha på sig tiräckligt heller. Nä, men faktum e att våra hupparen hänger blöta i bussen ännu, men skit i d. Grottan va SKIThäfti o fin o vitsi va häftigt d va o sii den!!!

Nej, nu ha vi haft bloggmammemeeting här på rumme o klockan e plötsligt massor!!! Vi hadde en ljuvlig eftermidda på The reef. Bubbel o bad för heela slanten, glada ungar o flytande muminspäck. D va najs. Sen en mumsig karibien-buffa på d o va behövs väl mer? nada, nada, tipota o ingenting. Endast bädden som kallar nu.

Imo bär d hemåt. Känns lite vemodigt d gör d faktiskt. Ja e SÅ glad för den här resan, SÅ glad för dom nya vännerna vi fått, SÅ glad. Jag tror ni vet vem ni e..

nattikram,

loppaN

Hej hej igen,

Ännu ett äventyr e över. D här tog nog nästan priset, åtm hittills! Precis va vi gillar me Nunneliino Paniviino. Trots regn o rusk tycker ja d va riktigt lyckat o en eftermiddag man sent kommer att glömma. Visst blev d kallt, o visst e våra kläder dyblöta (antagligen ännu imo), men när i livet sku vi annars få vada omkring i fiskarbyxestövlar opp ti armhålorna o leta maneter (inte lik) i Kattegatt??? D va RIKTIGT häftigt!!!

Efter vadandet fick vi äta svingoda hamburgare som grillades på en eld ungarna fick vara me o tända, rikit på gammalt hederligt vis. D här tror ja ungarna uppskatta, åtm verka d så på dom envisa små ansiktena som försökte försökte o försökte få eld. Lätt va d inte, men några lyckades nog, o dom glada ansiktena sku man ge mycke för att ha på bild. Tyvärr e d lite dåligt me mina bilder, vi har problem me Manolis kamera. Den accepterar plötsligt nästan inga batterier alls, o hur nya dom än e får den slut på dom på nolltid. Lite skit när d finns så mycke man sku villa fotografera.

Tidigare ida va vi till Kattegattcentret, där vi fick se både hajar, sälar o en himla massa fisk. Vi hadd turen att få se hajarna matas, ungarna fick pilla på krabbor, o så köpte ja en underbar grannröd mjukiskrabba åt Pondus!

Här upptäckte ja oxå dom här bedåååårande bläckfiskpallarna!!! Visst e dom söta???

Nu blir d int dess mer här, måste ju spara lite skrivarkrafter till nästa inlägg 

En sista bild blir d ändå, jag ble sååååå förtjust i den här!

Ja ja, nu får d räcka. Sen ska ja ännu säga att ja tycker d e jätteroligt att så många följer me vår resa! D gör bloggande ännu roligare!

kram

LoppaN

Ida ha ja upplevt nån sorts rikti extaslycka, flera gånger dessutom. 3 gånger ha d hänt. Den där känslan då fingrarna skakar, hjärta bultar o nästan sväller ur bröste på en, händerna kanske blir lite svettiga o d nästan snurrar för ögona. 

1a gången va på Djurs Sommerland. Solen sken o d verka bli en härlig dag. Då blev vi erbjudna att testa Skattön, europas största vattenbergchdalbana. VI??? i en bergochdalbana????   Ja vet int vem som e fegare me sånhärnt, nunni elär jag.

Men wth? ja hadd lova mig själv att våga testa någo den här gången, o den här såg faktiskt häftig ut. Lite övertalning krävde d att få Nunni me, men WE DID IT! We truly really did, o d va SKITroligt!! obehagligt nog, o Nunni skrek som trii stuckna grisar, men innerst inne tror ja han oxå va nöjd över att vi gjorde d. Vi e såna mesar vi mumintroll, trivs bäst me båda fötterna på jorden . Men fasiken va häftigt, känslan efter att ha "gjort det"   

2a gången va oxå på Djurs Sommerland. Orsaken va nå så löjligt som att ja våga klättra ända upp på klättertältet, faktiskt ända opp. Ja vet, d låter fånigt, rikit löjligt till o me, men sånhärn e jag. Länge klamra ja mig fast halvvägs, fundera på vikke som va värre, att hasa tibaka hela vägen ner o stöta gumpen på knopparna d e meningen att man ska få tag i när man klättrar, elär riskera att falla handlöst. Nejnejnej, tänkte ja, o bet ihop utav bara helsikke, o så bar d iväg! Livrädd va ja när ja tog mig opp den sista metern, livrädd på riktigt. Ja trodde ja sku falla bakåt när ja släppte för att få grepp om en ny knopp, men d lyckades. Känslan när ja sen låg däroppe, i solen o värmen, ni kan int ana va nöjd ja va. Över att ha klättra ända upp på ett klättertält alltså.....

Ja tror känslan kom både av att ja gjorde nå tisammans me Manolis, ja satt int bara kvar nere o lät honom leka ensam, o så av att ja våga ta stege, våga riska o d lyckades. Sjukt bra fiilis!!

Bilderna ovanför e tagna på Solguden. En nyhet på Sommerland i år, o jag tror den ble Nunnis favorit. Han tog några rundor ensam till o me medan ja låg oppe på klättertälte o va stolt över mig själv . Solguden va lite långsammare, lite lugnare men ändå fartfylld o rolig. Solgudarna står i ring runtomkring o spottar på en, o så ska man själv styra sin vagn oppåt o neråt för att undvika d iskalla vattnet. Musiken va dessutom helt fenomenal, den kommer ja nog aldri att kunna glömma .   

3e gången ja kände riktig lycka ida va OXÅ på djurs sommerland. D va när pojkarna körde minibilar o jag stod breve o knäppte bilder. Jag stod där o titta på Manolis när han åkte. Hans ögon lyyyyyyste, ju mer o ju hårdare han lyckades krocka me nån, dess mer lyste hans ögon opp. Då bara kände ja hur glad ja e för den här resan. Vi behövde den verkligen, HAN behövde den. Ja ha under dom här dagarna verkligen kunna si Manolis bli "barn" igen, om man kan säga så. D känns så skönt. 

Manolis e verkligen i sitt esse, ja rikit siir på ungen hur han blir yngre o yngre. Mitt barn blir barn igen. Härligt härligt. D e ju så d ska va, barn ska få va barn.

Imellan tycker ja han går opp i varv lite väl mycke, blir högljudd o virrig o jomssar på me sitt tills man ger opp, räknar sina pengar högt o brett i bussen, o ja ni vet, manolis-stuff....men sen ha ja försökt tänka, d här ÄR ju en barnslig resa, d ska va barnsligt, d ska va skoj, d ska va barnsligt skoj o framför allt, ungarna ska gå först. Då kan ja ju int hålla på o såsa på honom hela tiden. Så ja gör va ja kan för att låta honom hållas, låta honom va barn, även om d betyder lite för högljudd, lite för impulsiv, lite för rakt på sak.

Börjar där d slutar, vid mat (hur annars?) Såg här såg tallriken ut på Sommerland. RRRiktigt gott va d!

Kramar från loppan-poppan. Nu tänker ja sova GOTT!

Ho hoooo, dag 1 me Bloggbussen e i pulkan o alla ha överlevt. Hur d e me folks öron vet ja däremot int..... Nunski & Gustav ha tävla om pladderpelle-titeln i bussen (och utanför den). Ärligt talat undrar ja hur länge vi får åka me. Ja menar, våra öron lär ju va ganska "härdade" vi d här lage, men dom andras...... Ja ja, ja ringer hem om vi blir stående på nån vägren.

Framme i Danmark e vi nu, ett hastinlägg klämd ja ju iväg ren från båten, men sen dess ha d vari full rulle. Först på listan va Reepark. D tog ungefär 30min från hotellet (Helnan marina hotel), dit vi först förde våra grejor. Vi hade tur me vädret, d kom några droppar på vägen, men medan vi va i parken upplevde vi allt från sol o värme till kall blåst o gråa molnmassor, dock inget regn. Safarituren va helt suverän, vi ha aldri åkt på sån tidigare, o ja hadd turen att hälsa på en giraff rikit på nära håll.

Knäppte oxå min absoluta favoritbild idag:

Såg en kamel som påminde mig om Tom Jones:

Manolis slira först i en stor skit o steg sen in i en hel myrarmé, men annars hadde vi väldigt roligt. Såg vita vargar som likna otroooligt mycke på Tito, fick tyvärr ingen bra bild på dom dock, men sen, ti dagens höjdpunkt, nån sorts get tror ja, me d största, längsta juver ja nånsin ha sitt. Ja ble helt fasCinerad faktiskt. Tänk att ha leva 34 år o aldri sitt nå sånt. Int visst ja heller att dom bara har 2 spenar. Man får lära sig både d ena o d andra kan ni tro, när man strosar runt i en djurpark me Bondmoran . Bara TITTA!!!!

Efter att ha bytt rum några gånger o ätit supergod buffa på Skakkes hols e vi nu tibax på rummet. Grenaa lystbådehavn va förresten en riktigt angenäm upplevelse, ja ble HELT förälskad i dom små blåa husen. TÄNK om man nån gång sku få spendera en hel vecka där, i en sån stuga. Sååååå mysigt!!!!

Ska bara ta en snabb dusch ännu, sen blir d nog sängen för åtm mig. Ska bara släppa in Nunni först...

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam, o tack för en fin dag!

loppaN

Dom fick nog av oss, ungarna. Dom tog ti flykten. Så hemska e vi alltså. Int nog me att dom ska skämmas för oss sa dom i bussen, dom ska lida pga oss oxå......

Dom mena tydligen allvar 

Ska fa ut o söka nu...håll tummarna!

loppaN