Vet ni vem som vill hem, hem HEM nu? Hadd ont som Sören i halsen igen igår kväll, fick tag på sömnen iaf, efter att ha bäddat opp me 4000 dynor bakom ryggen. Vakna 4.40 av små tizzlande steg, Nunni (vem annars?). Då hadd han vakna o kund int somna om. Enligt all logik va d min tur att int kunna somna om alltså...nåja. D va ju ändå nästan morgon. Kund int mycke bli hemma heller ida, me grekiskan ikväll o annat.

Ha dock mått aprumpa hela dan här, så få si om d e ja som drar täcke ti näsan imo bitti när klockan ringer.

Nunni ha gått o blitt en ängslighetsprick. D e va ja kallar honom. Han höll på heeeela kvälln igår om hur han int tycker om den här dan. O kan ni gissa vafför??? jo, för att dom sku ut o åka pulka ida!!! Probleme e ju int pulkaåkande, d älskar han, utan att dom då måst bli ute o vänta på lärarinnan när d ringer in på morgonen. Ja veeet int. Han börja storböla ren vid morgonmålet hemma, d 1a han sa före han ens öppna ögona va ju "jo men ja tycker int alls om den här dan".

Sen när vi kom ti korsningen vid hans skola där vi skiljs åt varje morgon, då va d dax igen. Munnen ble stor som ett grotthål o tårarna flög åt alla d håll. Så står man där, klockan e 7.59 o man bord va på jobb för 3 minuter sen, o man funderar så d knastrar.

Vikke eeeeee (ursäkta alla e:na, ja vet att somliga har svårt att få me dom alla) ;-) d rätta? att gå me honom ti skolgården så han känner sig trygg men samtidigt förvärrar man ju me de beteendet nästa gång? elär att puffa på honom lite, vara "cool" o lämna honom vi trafikljuse, me tårarna trillande, o säga "d här går bra sidu"? JAG vet då int... D lutar åt att försöka få honom o gå själv, då blir han ju starkare för var gång, tror jag.. Va tycker ni?

Nu ni (bara ja får bärpajen ur ugnen) tänker ja faktiskt gå HEM. Ja skiter i att klockan e bara 13.

vet hut, sagan e slut,

Loppan

 

Tomas Freud

28 januari 2009 13:32

Jag har ju inga barn själv, så det är svårt att råda någon annan då. Men vore det en idé att börja med att försöka reda ut vad det är som gör honom ängslig i den situationen?! Varför är det hemskt att vänta på lärarinnan ute? Prata om det hela...

Människan funkar ju så att det okända skrämmer en. O. talar man om något med någon annan, så blir det lätt mindre okänt o. därmed mindre skrämmande.

http://tomaskarls.wordpress.com

 

Linda

28 januari 2009 17:07

Nu känner ju inte jag Nunni och kan omöjligt veta lika bra som du vad som är bäst för honom. Men rent allmänt tycker jag att man kan ta det med ro. Det händer massor i ens huvud när man går på ettan!
Gör ingen sak av att han är lite ledsen eller arg ibland, utan ta det med ro. Man får vara ledsen och arg ibland utan att folk för den skull får storspel och skuldkänslor och tröstar och mutar och trugar. Ok, så du har en dålig dag. Vad kan han själv göra för att bli gladare? Du kan ju inte köra hela underhållningsprogrammet eller sticka från jobbet, han kanske måste hitta på nåt knep för att känna sig gladare? Tänka på polkagrisar eller nåt? Hitta på nåt knäppt tillsammans när han är på gott humör! =) Det är han säkert redan ;) kram och krya på dig!!

 

mor i stugan

28 januari 2009 19:22

jag tycker både som Linda och Tomas. Ta det lugntm, men försök i smyg luska ut vad det är han är rädd för på skolgården. jag misstänker att det är de stora pojkarna, det går väldigt livligt till där ibland! jag undrar inte alls att han är rädd... Och jag tror inte att han är den enda som är det.

 

i skåååååugin

28 januari 2009 20:02

d va värst va många terapeutter (eller hur d nu sen skrivs) o många bra råd. men ingenting om eena?! probleeeeeeme meeeee dom e e e e bara hur man ska kom ihåg att få meeee e e dom ju. ;) bli frisk snart! :)

 

Stefan

29 januari 2009 05:24

Tror som mor din. Antingen som jag upplevde det i 1:a klass att ALLA utanför min egen klass var stora och hotfulla. Eller att någon eller några verkligen har skrämt/dummat/bråkat med din grabb, så var det för min älsta grabb, inte mobbning men att 2 andra killar härja så pass mycket att det skrämde honom.

 

loppan

29 januari 2009 07:57

TACK för alla era råd o ord. Ida gick d bättre. Tror ja låter d "dra förbi" i stillhet den här gången, så siir man va som händer...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR.    I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist   Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...