Fredag ida. En berg- o dalbanefredag. Känslorna ha svävat nånstans oppe i euforisfären, skumpat omkring bland lera o träsktroll, hattat o fnattat hit o dit, för att nu ha landat nånstans på en ganska mittimellanig molntott. Ganska okej. Måst va för att ja fick undan en maaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaassa disk. Ja e tro d elär int sjukligt pedantisk. Man sku int tro att ja kan leva me 2 barn o en hårande hund, men ja kan!!! ....(elär kan ja?)

Fisens pappa va här ida (här lyfter alla på hatten), till o me 3 timmar (här lyfter vi på hatten igen). Skiter i sarkasmen nu o e på riktigt glad för att Fisen fick lite tid me far sin. D i sin tur ledde ju oxå till att hunden i huse fick lite laatuaika me andra dogglingar. Hundparken krylla av hundar ida, o vädre va ljuuuvligt friskt o kallt o grannt me fina höstlöv överallt! Riktigt roligt, att Tito dessutom beter sig så bra o funkkar bra me alla hundar vi träffat hittills får mig nästan att glömma att han varken siir elär hör mig medan vi e i parken. Okej, ibland hör han, när han tycker att han iss kommer han till o me när ja kallar på honom...ja får väl va glad. Så här siir han förresten ut ikväll, efter 1,5h i hundparken. Spoooky  

Fisen sover nu efter 2 timmar skrik. Ja hadd tänkt sii Johnny English me ungarna men stängde in mig i köke me minstingen iställe så dom andra fick se någorlunda i lugn o ro. Dom tyckte nog ändå mer om den än jag sku ha gjort har ja för mig, av d lilla jag såg (o hörde.....)

Ha fundera lite på den där koliken. Tycker d e konstigt att P imellan kan vara så glad o god o lugn, som han inga krämpor i världen sku ha, o sen plötsligt kan d börja o hålla igång en halvtimme, 1 timme, elär 2, 3, elär 4. O så mellan varven kan han sova helt bra nätter, som dom 2 sista nu, me först 4h i ett streck o sen 2-3 igen efter matning. Ja ha fått för mig att kolik ska va mer ihållande, hela tiden lixom, men d finns väl olika varianter kanske, nån som vet? I o för sig skriker han ju nog  flera timmar i streck, o ett sånt 7helsikkes skrik sen. D går genom märg o ben, tårarna (jooo, han börjar ha såna nu!!) sprutar o hela ungen blir grannröd.

För tillfälle e d nog den här ställningen som funkkar bäst. Han blir som en überkokt makaroni.

Ja hitta på någo sätt som ja int mer kommer ihåg en hemskt bra blogg ida. Älskar den, kanske för att ja känner igen mig i mycke d hon skriver, för att d känns bra att läsa att andra känner som jag. Ja e alltså int helt fel funtad after all.. Här kan ni kika in om ni ble nyfikna: ensamma mamman.

Nu ska ja rusta mig färdi för bädden, klockan e 23.27, passlig tid en fredag kväll eller....? Njah, men fisen kan vakna när som helst o ja hoppas på lite sömn igen inatt. 

Kramar från ensamma mamman II

 

John Blundh

14 oktober 2011 22:49

Men så fint att pappan i alla fall vill träffa sin pojke. Det var bra. Hoppas barnet inte skrek så mycket att han helt skrämde bort sin far utan han kommer igen. Förstår att du är nöjd över det. Önskar dej ensamma lilla rara mamma en riktig god natt och fina drömmar, att du får sova... och sova... och sova...

 

mor i skogen

15 oktober 2011 00:18

Vilken härlig överraskning att ni fick pappa på besök! Förstår att du uppskattade det, säkert gjorde också lillfis det på sitt sätt.
Och javisst har du blitt pedantisk! Vem skulle ha trott det för ca 10 år sedan? Det kom plötsligt som en helomvändning. Men ifall man har alldeles fullt upp med hundar och ungar (dock inte hembränt äppelvin?) kan det vara klokt att försöka bromsa pedanteriet lite. För både sin egen och andras välbefinnande! Fast det inte är lätt.

Ensam, det är du väl inte! Förstår att det kan kännas så ibland, men förutom lillfis har du ju Nunski och "Sisar hento..." som träget följer dej i spåren, och så har du en massa härliga vänner och bekanta och släktingar all over the world som tycker om dej, kommer ihåg dej och vill hjälpa dej.

Till sist en stor, stor kram till ensamstående men inte ensamma mamman!!!

 

loppmor

15 oktober 2011 08:47

Jo visst e ja glad att han kom, han sku SÅ GÄRNA få komma oftare! D viktigaste sku va att kunna stänga ute sina egna känslor o funderingar o bara tänka på lillpondes framtid, o d försöker ja göra, ädel som ja e :-D Nä, men d e ju så d e.

 

en som bryr sig

15 oktober 2011 13:53

Instämmer helt och fullt med föregående talare, verkligen bra att pappan har kontakt med Pontus (har det inte hänt tidigare???)
Hoppas det blir lugnare snart så du hinner njuta litet av mammaledigheten innan stressen med dagis börjar. Åsså litet har jag undrat hur det är med Manolis pappa nuförtiden, kan han höra av sig nån gång?

 

Pupsik

16 oktober 2011 13:00

Ååh va fint om det går framåt med kontakten :) *lyfter på den där hatten*

Men skrikande bäbis och lysande ögon i mörkret, huua huua!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR.    I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist   Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...