Fröken Prusiluska ha gjort d igen. Ja veet ja veet, ja ha blivi erbjuden hjälp, till o me att kalase sku hållas på annan ort o ja int sku behöva lyfta ett finger, men vill jag d? Borde ja ta emot hjälpen? helt klart, men kan jag? vill jag? I d här falle sku jag nog ganska lätt ha kunna, d sku bara ha behövts ett ja o en liten omställning. Men ville jag? nej, o e ja envis? JA! Så därför ha ja igen sliti på som ett litet djur här. Dammsugi, vädrat allt som går att vädra, putsat badrum, lagat smörgåstårta o bakat, fixat o fifflat som om ja int sku ha förstånd i knoppen, allt medan Pondus ha fari fram i lägenheten som en snor- o spysprutande tornado. Vi ha gråti ikapp otaliga gånger o ja ha kännt mig som världens ruttnaste, på ALLA vis. Mörka mörka tankar om hur ja int klarar av o sköta mina barn, ännu mörkare tankar om hur ja int ens vill mera, mörkt mörkt som d blir när d blir för mycke. 

Ja vet ju att ja sku kunna va så mycke bättre, för mig själv, o för oss alla, om ja bara sku kunna ha lite mercy, sluta kräva hela universum av mig själv hela tiden.  D som tar hårdast e när ja börjar känna hur ja e mer ti skada än nytta för ungarna. Mina älskade små snågelungar som ja vill göra allt för.

Ja fiskar sen inga sympatikommentarer me d här inlägge. Ja ble erbjuden hjälp, ja sku ha kunna komma undan mycke mycke lättare. Bloggar för mig själv nu, lite terapiblogg. Ja hoppas ju på d sätte sakta men säkert komma underfund me hur ja fungerar, o hur ja sku kunna fungera lite annorlunda. 

Nåja, d va gårdagen d. Ja fick efter många om o men allt gjort o lite till o ja kände mig oväntat nog riktigt zufrieden när ja äntligen la mig. E man envis går d, men man behöver ju int köra slut på sig själv bara för d. 

Lite kalasgott:

O så vill ja tacka speciellt Anna i U.S.A för alla kakformar hon skickat mig genom åren. Utan dem vet ja inte var Pondus sku va just nu, o va kalasgästerna sku få tugga på senare idag. . . . 

En hellyckad länk längs me ån i morse gjorde sitt me humöre. Tito va som en dröm. Skällde visserligen ner en trevlig fransman som ble förtjust i honom, men inte ens d skrämde bort fransen. D e fransk-italiensk marknad mittemot Pinellan, supermysigt. Synd att man inte visste om d tidigare. Sku gärna ha gått där längre o tittat. 

Nu hoppas ja Pondus somnar en stund. Han e så himla täppt o snorig. Fattar int att d int går om snart! Ja borde hitta nå att ha på mig o sen börja förbereda Nunnis favoritsnacks, nachos gratinerade me chilisås, salami o riven ost. 

Puss så länge, gud va skönt att må lite bättre igen!!

Loppan

 

mor i skogen

10 juni 2012 11:48

Jaa, du din älakade envisa sak!!! Men antar att du inte hade varit nöjd med dej själv om kalaset hållits på annan ort! Jättefint att du klarat det, åtminstone hittills! Ännu hinner du dänga smörgåstårtan i golvet ju! Jättekramar och vi ses!

 

Sabinapotatis

10 juni 2012 12:29

<3 Jag sku antagligen ha gjort precis likadant... Har man genfel så har man!

 

L8

10 juni 2012 13:00

Är man en envis L8 så är man... :) Massor med styrke-, ork- o vänkramar

 

AC

10 juni 2012 20:10

Fransmännen lär vara kvar fram till tisdag (enligt ÅU), så du kanske hinner ett varv till å hälsa på dem. Det tänkte jag göra. *kramar*

 

S.K

10 juni 2012 20:50

Tack för kramarna L8, o tipset AC, ska försöka hinna dit ännu en sväng då, o hälsa på fransarna ;-)

 

Skogstroll

11 juni 2012 09:22

Det är ärftligt, sedan många släktled. Inget att göra åt!

 

stadstroll

11 juni 2012 09:47

Allt går att göra någo åt.

 

Emma

11 juni 2012 11:48

Sådär känner vi nog alla lite då oc då skulle jag tro! Hoppas du känner dig bättre! Dina fina barn tar ingen skada, eför ingen är en bättre mamma till dina barn än vad du är!
kram på dig!!

http://www.mondoblog.se/emis

Loppan

12 juni 2012 10:24

Tack Emma, d va fint sagt. D känns betydligt bättre nu. Opp o ner, opp o ner, här behövs inga berg- o dalbanor :-P

 

kalasgäst

12 juni 2012 10:36

Du hade jättegod mat på födelsedagen! Smörgåstårtan var super och de små läckra pannacottorna kunde man ha ätit hur många som helst av - det gjorde visst en del också, hihi!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR.    I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist   Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...