Visst har ja fundera av o an, visst känns d imellan som ja sku ha vari hemma huuuuuur länge som helst, o visst sku ja vissa dagar helst av allt föra Pontus ti dagis o hämta hem honom om en vecka elär så. Ändå vet ja bombsäkert att ja aldrig kommer att ångra att jag stanna hemma så här länge. Den här tiden kommer aldrig igen, o dom här dagarna, fast dom kanske för nån känns betydelselösa o tråkiga, dom betyder massor. Massor av små ögonblick, många kramar som sku utebli om jag sku va på jobb o han på dagis, många skratt, mycke allt möjligt. 

D va bara d ja hadde på hjärtat just nu.

Kram,

LoppZ

Psst, tack tack i massor för alla era röster!!! Det ser bra ut än så länge. 8,5 dag kvar att rösta!