o så ett flygplan.

D va nu ja sku sova, men alltså int gör d heller. Kvällens film FLIGHT PLAN tog just slut. Sevärd film förresten, fast ja som e lite trögtänkt int rikit hängde me i ett skede. Ida ble d oxå änteliiiiigen dax för mig att testa laga hemlagad glass, egentligen igår, men vi åt slut den ida. Sak samma. Ha snubbla på en massa invecklade recept me tusen olika steg o etapper o smeter o sörjor o kokningar o kylningar o sen plötsligt (bara om man e tiräckligt lat orkar man leta så länge...) gick ja o hitta DET HÄR. För tillfället intresserar bara lättlagat mig, int nödvändigtvis LÄTT, o int behöver d heller va LAGAT, men passligt lättlagat, o relativt snabbt. Ja orkar int koncentrera mig på en massa olika steg o saker som tar länge. D här va okej, o resultate ble mer än okej. Precis när glassen börja va klar, så där att maskinen börja byta håll, då hällde ja i små bitar marshmallows, dumle och pecannötter (vår egna lilla Ben&Jerry´s)  . Annars följde ja recepte till punkt o pricka. Gott ble d, o nästan ännu mer glassigt ida då den hade frusit till ordentligt. Man får bara låta den stå framme en god stund först. D går illa me skedarna annars. . . . 

Nu ska doggen ha sin mat o ja ska krypa i säng. Slappesöndag imo, inge på programmet annat än långlänk o slapperi. Nån mat måst man kanske laga.. elär ja, vi får sii. Söndag e ju nog en bra dag för pizza, elä nå.... fast lite ha d börja klia i fingrarna igen, vill laga mat  

Puss puss, o natti natt

Loppan

Hops, var ska man nu börja? Hade ju tänkt blogga lixom lite varje dag om hur d ha gått så här i början, men men, den båten sjönk före den kom i vattne ens. Ha vari trött som en skjuten snigel, allvar, helt sjukt trött o slut o död i hela kroppen. D e säkert helt normalt när rutiner o dygnsrytm plötsligt ändrar, men ja hoppas d går om fort. Pontus ha nog tagi d allra bäst. Hur många gånger ha ja int fantisera om tidiga mornar me en skitsur, skittrött, skrikande o sparkande Pontus, o nu ha ja knappt behövt väcka honom, utan nästan varje mårån ha han vakna av sig själv lite efter att ja ha stigit opp, villa på pottan o sen, efter påklädning o tandtvätt, nöjt satt sig i soffan me sin mjölkmugg. En mårån stängde han sen till o me SJÄLV AV TEVEN o gick frivilligt o klättra opp i vagnen när ja sa att vi ska gå ti dagis!!!! Helt otroligt, o såååå skönt. På Dagis har allt oxå gått bara bra. Från dag 1 ha han äti snällt o gärna , gått på pottan o till o me sovit. Först 2 dagarna gick avlämningen utan tårar, men igår slet han sig loss 3 gånger o kom efter mig. Resten av dagen hade nog gått bra, några små gråtskov, speciellt när han sett andra mammor hämta sina barn, men han lugnar sig alltid fort.

Torsdagen, efter 2 dagisdagar, va en enda stor reaktion. Podus va tvär o trött o tvärtemot, o på kvällen, när ja trodde han sku somna som en stock, tog de nog 3 timmar före han slockna. Sen när ja äntligen kom isäng själv börja han vakna me en halvtimmes/timmes mellanrum ungefär. D va som om han hela tiden måste kolla att han va hemma, att vi alla va här. D ble en lite jobbi natt..

Iaf, nu e vi hemma o njuter av ett normalt hederligt veckoslut. Ganska häftigt ha ha. Tog en långlänk me doggen o Pondus medan Manolis låg o fes i soffan. Där ligger han fortfarande. Pondus sover päikkärin o jag skriver int matlistor som ja borde...

På eftermiddan ska vi gå ti stan en sväng. Tänkte köpa hem nå gott kött för en gångs skull. 

Ja men jobbet ja!!! Höll på o glömma . Ha alltså jobbat 2 dar nu, Torsdag o Fredag. På Torsda va ja helt supernervi o hysterisk, men allt gick jättebra. Ugnsfisk stod d på menyn o ja hitta d HÄR recepte. Mixtra lite me d, hur annars (använde pangasus-filéer iställe för sej, gräddfil ist för cr.fr o så hade ja i fiskbuljong o limepeppar oxå. Ja, plus att ja la fisken på en bädd av morotsslantar o brynt purjo). På Freda va ja ren lite mer sansad, d börja nästan kännas som hemma igen. Såååå roligt, o sååå skönt när allt börjar komma tibaka, man gör allt lite på rutin o utan att tänka på d.

Ida ska ja försöka få ihop några matlistor. E ren huuur irvig som helst, söker bland mina gamla recept o surffar på receptsajter. Nu gäller d bara att hitta tiden ti d. Har ju kortare arb.dag än förr, o eftermiddagarna då ja satt o skrev listor o gjorde beställningar finns int. Men d där löser sig nog, när man kommer mer in i allt igen börjar ju allt automatiskt gå fortare o d blir en stund här o en stund där över. 

Nu alltså matlistor!!

Köx-loppan igen   

Alldeles enastående hysteriskt kul o konstigt känns d att veta att ja imo står där igen, i "mitt kök" på Troja. Väldigt delade känslor. En del av mig vill rusa tibaka flera månader o bara fortsätta lunka på vår vana lunk härhemma, den andra delen pirrar av förväntning o spänning inför måråndan o framtiden.

D ska väl kännas lite vemodigt oxå antar ja, annars sku man int ha haft d bra. Men d känns inte lite vemodigt, d känns mycke vemodigt att vinka farväl ti dom fria mornarna o dom långa länkarna me gröna parker, lekpauser o ingen brådska i världen nånstans.

Nu får ja iställe välkomna en ny period, öppna en ny (fast ändå gammal) dörr i livet. Säga hej hej ti tiiiiidiga mornar o säkert en hel del tjuras i början, men oxå nya rutiner, nya människor som har tid o ork för Pontus på ett helt annat sätt än jag, en massa lek för honom o en massa kastrullskrammel för mig . D ska bli roligt att umgås me lite annat folk igen, att prata mer me vuxna (oxå om annat än ungarna). Ja ser oxå fram emot att börja intressera mig för matlagning o bakning igen, att sitta o skriva matlistor så d sprakar om pennan, att när den värsta tröttheten e över o vi vänjer oss vid den nya dygnsrytmen vakna på mårån o ivrigt (relativt iaf) hoppa opp för att komma iväg ti jobbe. Jag hoppas o tror oxå att vi i o me den här förändringen alla kommer att börja uppskatta varann mer, att den tid vi kommer att va hemma automatiskt kommer att bli mer "quality time", tills den idyllen oxå spricker förstås o d blir bara vardag av allt. Gud va positiv ja låter. Nä, men på riktigt. D känns bra d här. 

Ovanför Pontus packad o klar på väg ti sin 1a dag ensam på dagis. Tiputäcke spydd han ner 5min före vi sku iväg så d ble Mumin som fick följa me. På andra bilden väntar han på mat (va annars?)

Just d ja, 1a dan va ju ida. Hadde ingen aning om hur han sku ta avskede på mårån, så ja blev glatt överraskad då han lugnt stanna i tantens famn då ja gick ut o vinka åt mig genom fönstret utan en tår!!! Ja stega iväg då, så fort ja kunde, utan att vända mig om, utan att vinka fler gånger, mest för att han inte heller sku börja gråta, eller så kanske för att ja ifall han sku göra d int sku sii d? Ja vet int, ja va ett virrvarr av känslor just då.

Han hadde fått några gråtskov under dagen berätta dom, men inget riktigt hysteriskt, han hadd allti lugna sig ganska fort. Ätit 2 portioner gröt på mårån o en massa sommarsoppa ti lunch, speciellt potatis sa dom o tyckte d va lustigt, men dom visst ju int då ännu att han ÄLSKAR taatis . På pottan hade han oxå gått flera gånger o ja, va mer e d nu sen o berätta, jättebra tyckte dom d hade gått. Såååååå skönt o höra! Nu e d bara att hoppas d går lika bra imo då ja faktiskt ska iväg PÅ JOOOOOOOBBBBBBBB när ja ha fört honom. 

Nu ska ja gå o hårtorka mina jobbkläder. D ble o tvätta dom lite sent....

Pontus klarar sig alltså, nu e d mig ni får hålla tummarna för  

Loppan som INTE alltid gillar regnet...

fast man sover bara dryga 4 timmar. En hel massa positiviteter bubblar plötsligt omkring här. D börja ju int riktigt så förstås. Lyckades nog faktiskt gå o lägga mig lite över 22 o såg fram emot en låååång skön nattsömn, över 8 timmar!! wunderbar.. men ti saken hör ju att ja förstås int kund få sömn just den här kvällen, då d sku ha vari så viktigt, utan låg där o skruva o vred ti nån gång efter 01. Sen vakna Pontus 04.45 Jag såg på klockan o tänkte "åååh va skööönt, klockan e så där lite, nu får ja sova jättelänge ännu". D va ju bara d att Pontus inte hadd tänkt sig att svänga sida, bli omstoppad o somna om, int heller att gå på pottan o sen somna om. Int heller min säng dög, int Titos, o int före ja efter många fula svordomar (tyst för mig själv of kåååååårs) o mängder av sammanbitet tandgnissel, 1,5 timme senare, hiva honom i hans egen säng igen somna han om. D va ju nästan onödigt i d skede, men ganska skönt iaf för ja kund fixa mig färdig o plocka fram mårånmål före jag tog opp honom.

Allt gick hur bra som helst ida, trots den knappa sömnen. Vi va runt Samppisparken me Tito ganska precis den tiden ja hadd tänkt vi sku d, o vi va framme vid dagis några minuter innan vi sku va där. Pontus "riktiga" tanter va tibax på jobb efter semestern ida, o han va förstås lite blyg, men d tog int alls länge så for han omkring i korridorerna som han aldri sku ha vari nån annanstans, samma när vi sku ut på gården. Knappt hann man få sandalerna på honom, så va han först i kö vid dörren bland alla främmande barn  

D e ju lite roligt o spännande me språke. Pontus börjar ju i ett helt finskspråkigt dagis. Vet att han förstår en hel del, men int alls allt. O sen blir d intressant o sii va han börjar prata me tanterna där, svarar han dom på svenska i början eller kommer han genast att börja tala finska där. Tala en hel del om d ida, en av hans tanter e gift me en finlandssvensk, deras barn e 2-språkiga o hon vet ju en del om sånt. Dom tycker d e intressant dom me, att vänta o se va d börjar komma ur honom. Hittills ha han int sagt så mycke där, han e lite försiktig. Hälsar på dom gör han iaf, o ida när dom åt hörde ja (satt i ett annat rum då) hur han ba om "tricka tricka". Tror han åt 3 portioner potatis o korvsås så aptiten fungerar iaf som hemma. 

Sen ti d övriga positiva ida. Titling sov så djupt när vi kom hem att han int hörde oss före vi va halvvägs inne. Då kom han sömndrucket emot oss me örona på halvstång. Roligt när hundar sir så där rikit mosiga ut. Hann int va länge hemma före Herr Postiljon plinga på dörren o räckte över int bara ett utan två paket, o Tito åt int opp honom (jiiihaaaaaaa). En dag efter Pondus fölsedag o vi fick hem Stora Emilboken, shit va häftigt! D e int ofta ja ha deltagi i bloggtävlingar (alltså såna tävlingar folk lägger ut på sina bloggar) men nu ha ja alltså gjort d, o VI VANN! Kan hända att ja fått blodad tand för d kliar lixom lite i hela mig. Vill bara surfa runt efter mer tävlingar att delta i. Kanske man e barnslig men nu e d ju roligt att vinna saker ha ha.

Här e vår bok, en riktigt rejäl bok, nästan 400 sidor. Den tror ja bestämt vi kommer att ha mycke glädje av om nåt år.

Ja o tävlingen ja deltog i, den hittar ni HÄR INNE. Lönar sig att kolla om man gillar att tävla, jag tror hon har en hel del tävlingar i sin blogg  

Nu ska ja kasta mig nånstans o bläddra i gamla blaskor. Imo blir d lite slappare tag, inge dagis alls. Ponde har iställe sin 2-års kontroll på rådgivningen. D e allti så roligt me dom här kontrollerna tycker jag. Både att se hur han vuxit o hur han utvecklats annars. 

Tjollla hop hopp hoppp,

Loppan

Dill e bara sååå gott! Tycker jag iaf, o nu har ja precis hackat o fryst in en liten påse Nunni-odlad dill åt oss   Tips på va ja ska använda den till? Jag älskar faktiskt dill. Dill smakar sommar o sommar smakar gott. Den här dillen hade av nån orsak vuxit sig ganska stor o kraftig (he he) men ja googla fram att man kan använda blommorna oxå, att dom till o me smakar mer, så ja skar bara bort den hårdaste stammen o hacka ner allt annat, inklusive en hel drös me olika dillälskande insekter. Dom ökar ju bara proteinhalten, elär någo...

Puss puSS,

Loppan 

Voj Pondus..... min lilla knödel. Först somna han så snällt o fint igår kväll, mycke tidigare än han e van vid för att orka upp imorse. Sen vakna han lika snällt o fint på mårån.

Hans 1a intryck av Dagis ble dock kanske int precis va man hade önskat då han ute på gården blev attackerad o stucken av 2 humlor. Bara ett stick, o d verka inte ens klia (man ser d knappt mer) men livrädd ble han, då den humlan som var på honom kröp kvar på hans axel en stund före vi fick bort den. Huuuu, va stor den va, o buhuuu va rädd Pondus blev  

Men iaf, vi e ju inga mesar i den här familjen  , så efter lite famppu o lite gråt o några muminkramar tog han sin "apa" (lippis) o gick o gunga. Voj liten...

I övrigt gick dagisdan super! Han prata om dagis ren när vi åt mårånmål, o främja bara några få minuter när vi sku gå in o tanterna ville komma liite för nära o hälsa. Han backa bakom mig o titta småskeptiskt på dom, men när dom lät honom va va han okej. Han förälska sig totalt i borden där ungarna äter, ett slags bord o stol i ett-system, lite retrostil. Dom klättra han opp o ner i en god stund före han upptäckte att d oxå fanns badrum me små minivessor o en massa olika rum me ännu mera massor av LEEEEEEKSAAAAAAKEEEER! Här glömde han mig o d fanns ingen hejd mer på hans framfart. Häftigt! Dom tyckte han va väldigt utåtriktad o framåt, trodde inte d kommer att bli några problem för honom o vänja sig. Sku ju va såå super! Förresten bad han oxå om att få gå på pottan 2 gånger medan vi va där. Man tycker ju kanske han sku ha glömt bort d bland allt d nya. 

Stor eller liten? På väg till Dagis o bekanta sig.

Kram,

Loppan